Min favoritårstid är hösten. Kanske också våren, men inte på samma sätt. Både höst och vår är årstider som präglas av rörelse. ’
Naturen runt omkring oss förändras snabbt, från dag till dag. Vi rör oss från ett tillstånd till ett annat.
Att jagfastnat för hösten beror nog på kombinationen av rörelsen mot vintern och att se naturen förbereda sej för vila.
I veckan ska jag ta upp min lilla båt. Jag brukar inte vara så sen, men efter tre veckors rundresa i västra USA blev det såhär.
Sedan flera år drar jag upp den vid vår stuga i Kalix skärgård, på den plats där jag tillbringat de flesta somrar under min barndom. Farfar köpte en del av en ö på 1920-talet och nu, snart 100 år senare, har min släkt flera stugor på samma ö.
Något somslagit mig då jag rest runt på en annan kontinent är den betydelse som rötter har. Rötter djupt i tiden, och den känsla av igenkänning som rötter för med sej.
Det var här som vi lade fast båten då jag var liten. Där borta vid horisonten kan jag ana ön där vi hittade ett halvt brädlass ilandflutet.
Jag tror att rötter också är viktiga för ett samhälle och dess förmåga att överleva. Inte så att vi ska fastna bara i bakåtblickandet, men för att vi måste se bakåt för att kunna undvika misstag som vi eller de som gått före oss har gjort.
Det är som att köra bil, var tredje blick i backspegeln minskar riskerna. Misstag kommer vi alltid att göra, de är en del av att vara människa. Men det är en fördel om vi lär oss och gör nya misstag – inte samma om igen.
För detär genom att lära sig av det som fått fel vi lär oss att ta ansvar. Ansvar för oss själva och vår omvärld. Vi delar alla, än så länge, samma planet även om vi finns i olika länder och regioner.
Just nu tar vi inte hand om planeten på ett sätt som är bra vare sig för den eller för oss.
Vi stårinför stora utmaningar. Klimatet kommer att fortsätta att förändras, till fördel för några, men nackdel för många.
Havsvattennivåerna kommer att stiga kraftigt. Öknarna kommer att fortsätta breda ut sej. Många känner desperation och ger upp av känslan av att det är försent.
Men det är aldrig för sent! Genom att vi kan lära av våra misstag, kan vi både bromsa och förbereda oss för framtiden. Vi kan skapa nya lösningar, finna nya metoder, teknologier, tankebanor. Vi kan lära oss av våra misstag!
Något sompräglat och präglar människan är vår förmåga att ta ansvar och att finna nya och ofta oväntade lösningar på stora problem.
Från mörkret kan vi gå mot ljuset!