"Kan vi inte skynda på lite så man hinner hem till den nya teveserien", sa en av ledamöterna i Svartviks IF:s styrelse. Året var 1981 och serien hette Dallas.
Berättelsen om den stenrike oljemiljonären J R, hans släkt och alla intriger blev en tittarsuccé. Nu har man vågat sig på en fortsättning med många av de gamla skådespelarna. 1980-talet är ju inne just nu och det är kanske den nostalgivågen man rider på.
Från ett vänsterperspektiv sågs Dallas som en bekräftelse på kapitalismens råhet och förfall. Andra blev imponerade av de driftiga oljegrabbarna och deras kvinnor. Men kan man upprepa en succé med gamla stjärnor? Jag är skeptisk. Och nog verkar det lite fantasilöst.
År 1981 visste vi inte att en oljemiljonär från Texas skulle bli president i Förenta staterna. George W Bush, en glad gamäng som slog sig på politik precis som sin farsa, tillträdde år 2001 och satt i Vita huset i två perioder. Han brukar inte hamna särskilt högt när man rankar USA:s presidenter.
Jag skulle tro att J R stödde Bush och med misstänksamhet betraktade det nya fenomenet Barack Obama.
Kongressledamoten Todd Akin sade i en teveintervju att kvinnor har ett biologiskt försvar som förhindrar graviditet vid våldtäkt, vilket gör legal abort onödig. Republikanen Akin tillhör den kristna högern som driver en militant kampanj mot aborter. Men Missouripolitikern, som siktar på en plats i senaten, gick för långt. Presidentkandidaten Mitt Romney har vädjat till Akin att lägga ned sin kampanj och penningflödet till hans kampanj har stoppats.
Men uttalandet är bara ett exempel på vilken typ av argument som förs fram av avgrundshögern. Akin är ingalunda ensam. Republikanerna kan vid konventet ställa krav på en skärpning av abortlagstiftningen.
En kommission som granskar fallet Quick? Ja, gärna. Men man ska nog inte tro att en kommission kan sätta punkt för den långa historien. Se bara på alla kommissioner som sysslat med olika delar av mordet på Olof Palme.
"När jurister och journalister nu diskuterar vartenda kommatecken i domarna mot Thomas Quick är det viktigt att komma ihåg att åtta unga människor faktiskt har mördats", skriver Eva Franchell i en ledare i Aftonbladet (ob S).
Det är en viktig synpunkt.
Låt några som tidigare inte varit insyltade i utredningen titta igenom materialet. Det är viktigt med tanke på de efterlevande och för tilltron till rättsstaten.
Sedan är också frågan om ett justitieråd (domare i högsta domstolen) samtidigt kan vara frispråkig debattör. Är det bara att byta hatt när det passar?
Jag hoppas också på att Pia Sundhage blir nu förbundskapten för fotbollslandslaget. Hon har ju meriter så att det räcker, nu senast OS-guld med USA:s landslag.
När president George W Bush bjöd in landslaget till Vita huset tackade Sundhage nej, vilket väckte ett visst uppseende. Man brukar komma när presidenten bjuder in. Något säger mig att svaret blivit ett annat om Obama varit president.
En fransk poet blev en gång inbjuden till Frankrikes president.
"Vi skickar en limousin, presidenten vill se er på lunch i dag klockan tolv."
"Tack, men jag äter inte lunch", svarade poeten.
Det blev inget möte.
Företrädare för Centern var mycket belåtna med den process som ledde fram till valet av Annie Lööf. De tre kandidaterna turnerade ju tillsammans i landet och presenterade sig. Så skulle det se ut när man utsåg ny partiledare, sa nöjda centerpartister.
Om stämman istället valt Anna Karin Hatt eller Anders Wedin Jonsson kunde det knappast ha gått sämre.
Först försvann Lööf i tystnaden och när hon uppmärksammades var det för representationskostnader. Och en ganska färsk mätning visar att förtroendet för centerledaren snabbt har halverats. Hon har bara Jimmie Åkesson bakom sig i förtroendeligan. Frågan är hur länge det dröjer innan någon centerpartist öppet ifrågasätter Lööf.
Valprocessen i Centerpartiet var kanske bra men resultatet blev inte alls bra.
Att vädret inte varit bra råder det enighet om. Men det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga ordspråk.
Ha en fin helg i hela Norrbotten!