Det finns inga gratisluncher brukar ekonomer säga för att beskriva att det mesta här i världen har en kostnad.
Det finns heller inga gratispensioner. När allt fler lever allt längre behöver mer pengar sättas av till pensioner.
Det nu gällande pensionssystemet i Sverige är konstruerat så att systemet alltid klarar sig.
Stiger medellivslängden smetas pensionsbeloppet ut över fler år. På så sätt hålls systemet intakt, men ger också lägre pensioner.
Vill du ha högre pension måste du arbeta längre.
Det stora problemet är att förutsättningarna för fortsatt arbete skiljer sig kraftigt åt. En del jobb sliter så hårt att den verkliga pensionsåldern idag ligger på bara strax över 60 år, trots en formell pensionsålder på 65.
Den verkliga utmaningen är att hitta en formel som stimulerar till längre arbetsliv samtidigt som hänsyn tas till de stora skillnaderna i möjligheten att jobba vidare.
Svårigheten att åstadkomma detta berörde Fredrik Reinfeldt knappast alls när han nyligen klampade in som en elefant i pensionsdebatten.
Det är klart att om man bara säger åt folk att de i framtiden måste arbeta till 75 års ålder slår de bakut och debatten går i stå.
Men huvudfrågan kommer vi inte ifrån: Hur klara rättvisa och rimliga pensioner för alla medborgare när alltfler blir äldre?
För de grupper som lätt kan fortsätta arbeta några år längre finns redan ett bra svar: Pensionssystemet stimulerar till längre arbetsliv. Fler arbetade år ger högre pension.
Men de grupper och individer som har svårt att klara fortsatt arbete kan inte bara lämnas åt sitt öde. Pensioneringen får inte skapa nya orättvisor.
Därför är lösningen att ställa om hela samhället till ett demografiskt annorlunda Sverige.
Arbetsliv och arbetsvillkor måste ändras så att det blir möjligt att arbeta kvar även för de med ansträngande arbeten. Jobba kvar längre får inte bli en möjlighet enbart för pappersvändare.
A-kassa och sjukförsäkring måste anpassas så att de gäller även för 65-plussare.
Partierna som kom överens om det nya pensionssystemet diskuterar just nu olika förändringar i reformen. Men ambitionsnivån är inte imponerande, det putsas mest på ytan.
Tjugo år efter den senaste stora pensionsutredningen borde det istället vara dags för ett rejält omtag i alla stora viktiga pensionsfrågor: Nivån på garantipensionerna, PPM-systemets orättvisor, arbetsliv och arbetsvillkor för äldre och hur pensionsåldern ska anpassas till stigande medellivslängd.
Behovet av fler arbetade timmar för att klara framtidens välfärd, som Reinfeldt också tog upp, är egentligen en annan och bredare fråga.
Det kan handla om pensionärers arbete, men lika mycket om tillträdet till arbetsmarknaden för ungdomar och andra grupper.
Reinfeldts elefantinhopp om pensionsåldern skapade mer förvirring än reda i debatten.