Fredrik Reinfeldt har solat sig i den internationella glansen igen.
Den här gången som deltagare i den finansiella och politiska elitens superparty, World Economic Forum i Davos.
"Krisdrabbade länder blickar nu mot Sverige för att lära av vårt exempel", skrev Reinfeldt i en artikel före avresan och syftade på att det arrangerades ett seminarium om den nordiska modellen på forumet.
Ja, vad kan det vara som omvärlden vill lära sig av det svenska exemplet menar Reinfeldt?
Är det hur ett land kan ligga kvar på massarbetslöshet samtidigt som ekonomin växer snabbare än på mycket länge?
Eller är det hur en fjärdedel av alla elever i grundskolans avslutningsklass inte klarar gymnasiebehörighet och att antalet unga förtidspensionerade slår rekord?
Eller att infrastrukturen krisar på grund av försummade investeringar?
Det är naturligtvis bra att den nordiska modellen uppmärksammas och att Sveriges statsminister syns ute i världen.
Men vad är det som under många år gjort och gör den denna modell så intressant i internationella sammanhang?
Ja, inte är det jobbskatteavdrag och stupstockar i sjukförsäkringen.
Det handlar istället om grundpelarna i en nordisk socialdemokratisk modell: Gemensamt finansierad välfärd som erbjuder alla vård och omsorg av hög kvalitet. Socialförsäkringar som skapar trygghet också i kriser.
Små inkomstskillnader och jämställdhet mellan könen. Arbetsmarknadspolitik som underlättar omvandling och ger människor nya chanser.
Men det är sannerligen inte Fredrik Reinfeldt och hans parti som sett till att vi kommit dit.
Tvärtom har Moderaterna först motarbetat genomförandet av reformerna och agerar nu aktivt för att försämra dem.
När Fredrik Reinfeldt och Anders Borg skryter om den goda jobbtillväxten och säger att 100 000 jobb tillkommit på ett år ska man komma ihåg att minst lika många jobb försvann i krisen.
Andelen sysselsatta i arbetskraften är betydligt lägre än för tre år sedan.
Antalet arbetslösa har minskat, men inberäknat arbetsmarknadsåtgärder och subventionerade nystartsjobb är kön på arbetsförmedlingen lika lång som för ett år sedan.
Vad Fredrik Reinfeldt försöker göra är skapa en ny berättelse om den svenska modellen.
Väljarna ska uppfatta försämringen av a-kassan, urholkningen av sjukförsäkringen och försvagningen av facket, inte som steg tillbaka, ett systemskifte, utan som en naturlig fortsättning.
Den klassiska röda välfärdsmodellen förses med blå kappa.
Bakom denna fiffiga politiska strategi anar man förre Moderate partisekreteraren Per Schlingmann.
Men en sådan manöver är inte enbart smart. Den kan slå tillbaka om väljarna uppfattar förändringen som enbart kosmetisk och en förvanskning av verkligheten.
Väljarna kan upptäcka att när Fredrik Reinfeldt kråmar sig i strålkastljuset i Davos så gör han det med lånta fjädrar.