Den 20 augusti avled en afrikansk envåldshärskare, Meles Zenawi i Etiopien. Ansvarig för tiotusentals etiopiers död i ett meningslöst krig med grannlandet Eritrea. Ansvarig också för övergreppen mot etniska somalier i den omstridda provinsen Ogaden, och för flera invasioner av grannlandet Somalia. Och själva symbolen för bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i landet.
Knappast en ledare som omvärlden borde sörja, än mindre höja till skyarna.
Ändå hyllades Zenawi vid begravningen av stort antal utländska dignitärer. Däribland Sveriges utrikesminister Carl Bildt, som i Menawi tyckte sig ha sett en stor afrikansk statsman.
Och på hemmaplan talade statsminister Reinfeldt med rörelse om sitt hemliga möte med den etiopiske diktatorn som fått honom att förstå hur man i Afrika ser på "den vite mannen".
Den svenska regeringen ska naturligtvis ställa upp för svenska medborgare, som hamnar i händerna på en diktatur. Men var det offentliga prisandet av Zenawi verkligen det rätta sättet att rädda de svenska journalisterna - och samtidigt visa solidaritet med de krafter i Etiopien som kämpar för att avskaffa de missförhållanden som Schibbye & Persson ville undersöka?
Ser man det inträffade enbart som en fråga om pressfrihet, kan man konstatera att det bara är de svenska journalisterna som släppts fria. Fängslade etiopiska journalister förtvinar i fortfarande i Etiopiens fängelser. Och genom att statuera exempel mot svenskarna har den etiopiska regeringen uppnått vad den syftade till: Att hålla utländska journalister borta från Ogaden, så att regimen kan fortsätta övergreppen utan insyn.
Schibbye & Persson hade säkert de bästa ambitioner med sin expedition, och det är skönt att de är släppta och kan fortsätta sitt arbete. Men de borde ha förstått att uppdraget var farligt, och att det involverade risker för andra. Sist men inte minst att de kunde spela regimen i händerna. Att ett uppdrag är journalistiskt innebär inte automatiskt att det är försvarligt, oavsett riskerna och de tänkbara konsekvenserna.
Nu kan man bara hoppas att framtiden ska visa att svenskarnas umbäranden inte gjorts helt förgäves eller rentav varit kontraproduktiva. Och att den svenska regeringen nu tar bladet från munnen och ställer krav på Zenawis efterträdare att omgående släppa fängslade journalister och oppositionella, och att inleda demokratiska reformer i landet.
Hyckleriet har en gräns.