"I valrörelsen 2006 blundade vi för utanförskapet och för att hundratusentals människor hamnat utanför arbetslivet. Vi får inte göra samma misstag igen. Vi måste beskriva verkligheten så att människor känner igen den".
Det sa Anna Johansson, kommunalråd i Göteborg och ordförande i Socialdemokraternas kriskommission, under ett av flera intressanta seminarier på helgens S-distriktskongress i Luleå.
Tidigare miljöministern Lena Sommestad, var inne på samma spår i sitt anförande.
"Vi måste definiera samhällsproblemen och lösningarna. Vi har haft en hög och bestående arbetslöshet i 20 års tid. Det måste vi tala om", framhöll Sommestad.
Ett politiskt parti, som vill vara framgångsrikt, måste helt enkelt uppmärksamma de problem som människor upplever i sin vardag.
Det måste vara en proteströrelse mot ungdomsarbetslöshet, barnfattigdom och utförsäkringar men också peka på de konstruktiva lösningarna och alternativen.
Det går inte att vända bort blicken, som S gjorde i valet 2006.
Rimligen finns förutsättningar för S att komma igen, även på det nationella planet. Regeringen Reinfeldt har inte svaret på samtidens stora frågor.
Jobbskatteavdraget fixar inte resursbristen i skolorna eller sjukvården. Skattesänkningar löser inte malmtransporterna från Svappavaara och Kaunisvaara. Marknaden tar inte ansvar för klimatet och miljön.
I stället behövs det mer av gemensamt politiskt ansvarstagande eller - om man så vill - mer av socialdemokratiska idéer.
Om Sverige ska vara ett bra välfärdssamhälle - och en internationellt konkurrenskraftig industrination - så gäller det att ha sjukvård, infrastruktur, socialförsäkringar och utbildnimg av toppklass.
Det går inte att låta den gemensamma sektorn förfalla och offra allt på privat konsumtion. Då bäddar vi illa för både samhälle och näringsliv.