Svälten på "Afrikas horn" handlar i grunden om fattigdom, krig med åtföljande politisk desorganisation (som utländska interventioner bidragit till), korruption och politiska prioriteringar av regeringarna i området som lämnar miljoner människor åt sitt öde. Men det är bekvämare att skylla på torkan, som gjort läget akut.
Svält är en daglig företeelse i Afrika och beror i allmänhet inte på att det saknas mat utan på att människor är för fattiga för att kunna betala vad maten kostar.
Somalia är ett land som saknat en fungerande regering i 20 år. På papperet är det en stat, representerad i FN, men den klanbaserade provisoriska regering (TFG) som det internationella samfundet installerat kontrollerar bara hälften av huvudstaden Mogadishu och några fläckar ute i landet.
De nordliga provinserna Somaliland och Puntland har brutit sig ut och försöker leva sitt eget liv. I övrigt styrs landet av väpnade klaner, ibland lierade med de islamistiska rörelser, framför allt al-Shabaab, som kontrollerar det mesta av södra och centrala Somalia och bortåt hälften av huvudstaden.
De väpnade "islamisterna" har sina rötter i de muslimska domstolar som i brist på annan rättskipning i landet upprättades av klanfamiljer på 1990-talet och som innehöll både mer moderata och radikala element. Domstolarnas miliser växte, och mot slutet av 2006 kontrollerade de islamiska domstolarnas råd (SICS) i stort sett hela landet.
En kort tid av fredliga förhållanden rådde innan USA med det kristna grannlandet Etiopien som militär entreprenör invaderade Somalia och fördrev domstolsmilisen.
Så här efteråt är det uppenbart att Bush-administrationen då slog igen ett "fönster av möjligheter" och bäddade för dagens situation. Etiopien har tagit hem sina trupper (men ingår i Afrikanska unionens fredsstyrka), och väst accepterade 2009 en av de moderata islamistiska ledare som man jagat bort 2006 som president för den provisoriska regeringen.
Men då var skadan redan skedd. Islamisterna är tillbaka, och nu med ett mer radikalt budskap och ledarskap.
Inte desto mindre måste en politisk lösning uppnås som inkluderar de väpnade islamisterna. Somalierna måste få chansen att själva bestämma över sitt öde. Det är enda sättet att få slut på våldet, och långsiktigt förbättra den humanitära situationen i landet.
Som bonus kan världen få en lösning på piratverksamheten utanför Somalia som idag kan pågå helt ostört från land.