Ibland är reglerna snåriga men de allra flesta politiker gör sitt bästa för att följa dem till punkt och pricka. Tusentals fritidspolitiker gör sin samhällstjänst genom att gå på gruppmöten och nämndmöten, med några hundralappar i arvode som ”belöning” för många timmars nedlagd tid.
Men då och då, ofta valår, dyker undantagen upp. En tidning blir tipsad om ”fuffens” eller en granskande reporter hittar underligheter i tidrapporteringen.
I Örebro upptäcktes nyligen en moderatpolitiker som i flera år hade tagit ut förlorad arbetsförtjänst, trots att han har varit pensionär utan arbetsinkomst. Mannen hoppade av sina uppdrag, men försäkrade att han hade frågat om han gjorde rätt.
Nu har det hänt i Haparanda. Bengt-Olov Innala (S) har fått ersättning för förlorad arbetsinkomst, trots att han inte har jobbat den tiden på Seskarö såg. Han säger, och får stöd av arbetsgivaren, att han har dubbelarbetat. Han har dels varit på politikermöten på dagtid, dels jobbat kväll på sågen.
Enligt uppgift kommer han att polisanmälas av kommunstyrelsen, för att man ska kunna räta ut alla frågetecken. Det är bra. Innala har avgått, men räknar med att bli frikänd. Utredningen får visa vad som är rätt och fel.
Ett av de mest kända fallen är Mona Sahlin och hennes kontokortsköp. Få som var med då har glömt skriverierna, granskningarna, löpsedlarna och avhoppet som tilltänkt partiledare. Men hur många kommer ihåg vad utredningen kom fram till? När allt hade granskats var staten skyldig Mona Sahlin pengar. Hon hade betalat bilhyra med egna pengar, när det var staten som skulle ha stått för notan. Men bilden av slarv överväger. Toblerone-Mona lever kvar.
Hur Bengt-Olov Innalas uttag av ersättningar står sig för granskningen vet vi inte i dag. Men det vore klokt om alla politiker, vare sig de har heltids- eller fritidsuppdrag, finge ordentliga genomgångar av vilka ersättningar de har rätt till.
Hur ofta genomförs det sådana genomgångar? Får de som kommer in som företrädare under en mandatperiod reda på vad som gäller? Vem genomför utbildningen? Ligger den på varje parti, eller på kommunledningen?
Ersättnings- och arvodesregler ska vara raka och lätta att förstå. ”Förlorad arbetsförtjänst” är ersättning för en inkomst man har förlorat för att man har varit tvungen att ta ledigt från sitt ordinarie arbete. ”Arvode” är den ersättning man får för att delta i sammanträdet. Det borde inte behöva vara svårare än så. Ändå går en del bort sig, och står med rumpan bar, när granskningen drabbar dem.
Till sist ligger ansvaret på varje enskild politiker. Då är det ingen tröst att man inte är ensam om att ha trampat snett. Fallet blir dubbelt, eftersom varje felsteg drabbar både partiet och den enskilde. Dessvärre också politiken i stort.
Bakom rubrikerna strävar tusentals fritidspolitiker på!