I regeringsförklaringen 5 oktober 2010 talade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) om att höja den allmänna pensionsåldern till 69 år.
Nu tillsätter socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) en utredning för att genomföra regeringschefens intentioner.
Vi måste arbeta mer för att ha råd med välfärden, lyder stridsropet. Andra pekar på att medellivslängden har ökat kraftigt och att fler kan arbeta längre.
Det är inga oviktiga argument. Men den verkliga pensionsåldern i dagens Sverige är långtifrån 65 eller 67 år. Den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige ligger faktiskt bara på 61,8 år.
Många yrkesgrupper slits ut i förtid. Förstörda ryggar, slitna leder och andra arbetsskador gör att många slås ut från arbetslivet.
Skillnaderna är enorma mellan hur länge olika yrkesgrupper stannar kvar i arbetslivet.
Gamla Arbetslivsinstitutet (nedlagt av den borgerliga regeringen 2007) visade i en rapport att det skiljer 10,8 år i verklig pensionsålder mellan bästa och sämsta yrke för kvinnor och 8,5 år för män.
Chefer och högre tjänstemän har generellt sett inga problem att hanka sig kvar i arbetslivet väldigt länge. I många LO-yrken tvingas dock många kliva av redan före sin 60-årsdag.
Därför borde vi ha en diskussion om hur vi kan göra det möjligt för fler att arbeta till 65 år innan vi börjar snacka om en generell höjning av pensionsåldern.