Det var som att öppna en port med utsikt 70-80 år bakåt i tiden.
Människor som tvingas leva helt på arbetsgivarens nåder. Företag som skor sig på billig arbetskraft. En frikyrkopastor som gör miljonvinster på välgörenhet.
Uppdrag Gransknings reportage om baptistpastorn Per Stridh och hans bemanningsföretag i Skara, som hyr ut rumänska arbetare billigt till bygg- och fritidskedjan Jula, väckte många reaktioner.
Programmet speglade denna gång verkligheten betydligt mer nyanserat än vanligt. Här fanns kritik både mot Per Stridh och Jula, men också motbilder från rumänernas vardag i sitt hemland och ifrågasättanden av fackets agerande.
Frågan som Uppdrag Granskning tar upp är brännande. Julas utnyttjande av billig östeuropeisk arbetskraft är bara ett exempel på ett mycket stort problem, nämligen konsek-venserna av den ökande globaliseringen.
I en värld med allt öppnare handelsgränser konkurrerar arbetare och tjänstemän i olika länder allt mer direkt med varandra.
Det är inte bara om frågan att producera bäst och billigast på lika villkor. Låga löner och usla sociala villkor används ofta på ett oacceptabelt sätt som konkurrensmedel.
Hur detta ska hanteras är inte alldels enkelt.
När det gäller produktion i andra länder har vi länge accepterat låga priser utan att bry oss om villkoren. I ökande grad börjar dock konsumenter i rika länder ställa krav på att de varor de köper är producerade under anständiga förhållanden.
Allra mest påtaglig blir konflikten när arbetarna kommer till Sverige och går in i våra företag.
Svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige, säger en grundläggande facklig princip. Det är den som nu ifrågasätts av Pastor Per. Men han är långtifrån ensam.
Dagligen kör utländska chaufförer på våra vägar med undermåliga bilar, under farligt långa arbetspass och med bristfälliga försäkringar.
På byggarbetsplatser finns tusentals arbetare som lever på villkor långt under svensk standard.
Regelverket på den svenska arbetsmarknaden håller på att perforeras av fuskarna. De håvar hem vinsterna medan alla löntagare står som förlorare.
Regeringen verkar inte bry sig. Därför kräver oppositionen i riksdagens arbetsmarknadsutskott att den beryktade Lavaldomen rivs upp och att regeringen ser till att svenska kollektivavtal ska gälla för utländsk arbetskraft.
Det är ett bra initiativ, men räcker inte. Facken måste själv mycket mer aktivt följa upp och gripa in mot alla försök till fusk. Kanske behövs ett strikt arbetsgivaransvar vid anlitande av underentreprenörer för att garantera att rimliga lönevillkor och försäkringar gäller.
De som hävdar att det här handlar om att stänga ute arbetskraft från andra länder har inte förstått.
Det handlar om att stoppa lönedumpning och social rovdrift. Ingen tjänar i längden på en "kapplöpning till botten", inte heller rumänska arbetare.