Försvarsberedningen presenterar snart sin första rapport och ett nytt försvarsbeslut närmar sig.
Jag förväntar mig att den säkerhetspolitiska utvecklingen i Barentsområdet med dess energi och mineraltillgångar samt Nordostpassagens ökade farbarhet kommer att få ökat fokus.
Men vad har då hänt med försvaret de senaste åren? 2006 hade vi ett förrådsställt försvar med beredskapstider på upp till tre år.
Personalen var oövad, då ingen repetitionsutbildning genomförts sedan tidigt nittiotal. Flera förband existerade i princip bara på pappret. Läget var långt från gott.
Resan mot ett mer användbart modernt försvar började med Försvarsbeslutet 2009 som tydligt betonade närområdesperspektivet, där Sveriges säkerhet värnas både inom gräns och i närområdet. Kriser ska hindras från att eskalera och hindras att komma hit, genom samverkan med andra.
Det går inte att se ett hot som bara drabbar ett land i närområdet och lämnar de andra opåverkade. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra och vi ska både kunna ge och ta emot hjälp.
Försvarsbeslut innebar att förbanden skall kunna användas för att värna Sverige och svenska intressen i landet, i närområdet och utom närområdet. Flyg och marin inriktades för närområdesuppgifter. Insatser utom närområdet förutsattes främst ske med arméförband.
Flyg och marin skulle kunna användas för sådana insatser, men då i sådana fall då existerande förmåga var lämpad för detta.
Att återstarta den nationella försvarsplaneringen, som legat nere under många år var ett viktigt steg och regionala staber för ledning inrättades. Vare sig beslut om anskaffning av nya ubåtar, nytt korträckviddigt luftvärn, nytt artilleri, nytt stridsflyg, nya helikoptrar eller nya radarjaktrobotar motiveras av internationella insatser, utan tvärtom försvaret av Sverige och närområdesperspektivet.
Försvaret måste vara anpassat till de hot som kan uppstå och det finns utmaningar i försvarets ekonomi från 2015. Självfallet tar alliansen ansvar för den reform som startats. Som försvarsvän så gläds jag åt tagna beslut, samtidigt som jag anser att mer behöver göras för att öka försvarsviljan samt försvarsförmågan.
Alliansregeringen har initierat försvarets omdaning. Detta skall ställas mot en splittrad opposition som de facto vill minska på försvarsutgifterna. Det finns inget regeringsalternativ som vill satsa mer på försvaret än alliansen.