Oxveckorna har börjat. Jag går till Wikipedia på nätet:
"Oxveckorna, är enligt nyare muntlig tradition perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga, därav ox- i förleden. För många utgörs periodens slut av sportlovet och en därefter tydlig ljusare period, företrädesvis om morgnarna.
I en betydligt äldre tradition avses tiden mellan midsommar och allhelgonahelgen. Efter midsommar fanns det nämligen inga helger som bröt det årliga tunga arbetet mellan vårbruket och skördetiden med allt sitt efterarbete. ("Man fick slita som en oxe.")
I min värld är det den moderna muntliga traditionen som gäller: oxveckorna inleds med andra ord i dag, efter trettonhelgen. Men man behöver ju inte se tiden som trista, slitsamma veckor där man med böjt huvud stretar fram i snögloppet.
Det finns mycket roligt som händer, framför allt då att ljuset sakta men säkert återvänder.
Jag åkte skoter en dag i veckan, en färd som slutade i en meterdjup bäck. Isarna har inte lagt sig ordentligt. Det blev några timmars slit innan maskinen var bärgad men den tuffade snällt hem till stallet.
Lärdomen blev att i fortsättningen alltid ha med en kraftig bogserlina.
Vad händer om någon ledande centerpartist går ut och säger att de låga opinionssiffrorna för partiet är Annie Lööfs fel? Ja, många skulle nog undra.
Blir Centern verkligen starkare om man har en offentlig debatt om den relativt nyvalda partiledarens insatser? Leder inte en fokusering på partiledarens roll till att det blir än svårare att föra ut det politiska budskapet?
Nu förstår alla att jag inte pratar om Centern och Annie Lööf utan om Socialdemokraterna och Håkan Juholt. Förra statsrådet Ylva Johansson, som för några månader sedan misslyckades med att bli ledare för S-kvinnorna, avlossade en salva mot Juholt på självaste nyårsdagen.
Om det nu blir så att en ny partiledare väljs, ska då motståndare till den nyvalda personen fortsätta kampanjandet för sin kandidat? Ja, om det sker så finns alla förutsättningar för att Socialdemokraterna kommer att krympa ytterligare.
Och som alltid paketeras personkampanjerna i retorikens vackraste silkespapper. Man slåss inte mot någon utan kämpar idogt för höga demokratiska värden. Det är så alla perspektivlösa maktspelare framställer sig, som hederliga riddare i en värld av skumraskfigurer.
En av förklaringarna till Socialdemokraternas extremt långa maktinnehav var förmågan att hålla samman när beslut väl var fattat. Om man rubbar på den principen kan Socialdemokraternas tid i opposition bli extremt lång.
Mitt Romney är en mittenman i det republikanska partiet. Han vann knappt i den konservativa delstaten Iowa, vilket nog är ett tecken på att många väljare röstar med hjärnan. I stället för att ge sitt stöd till någon ideologiskt närstående figur i teapartyrörelsen ger man rösten till den kandidat som har störst chanser att besegra Barack Obama i valet i november.
Eftersom jag håller på Obama borde jag alltså beklaga Romneys seger men någon måtta på taktiserandet får det ändå vara. Om Romney får flytta in i Vita huset blir han den tredje fyrtiotalisten som bor där. Han fyller 66 under den första ämbetsperioden.
Det är bara att hoppas på ungdomen: Barack Obama, 51 i år.
I EU-landet Ungern har det regerande nationalistpartiet försvagat de demokratiska institutionerna och centraliserat makten. Den enda oberoende radiostationen i landet har tvingats stänga. Principen om platt inkomstskatt har skrivits in i grundlagen (den deltidsarbetande och miljonären betalar samma procentsats i skatt), vilket gör att en ny politisk majoritet inte kan genomdriva snabba förändringar.
Efter att ha hälsat den arabiska våren kan vi nu bara beklaga den ungerska hösten.
Aftonbladet meddelar att jorden inte kommer att gå under 2012, ett besked som hälsas med tillfredsställelse, inte minst av oss alla som betalat årsprenumerationer.
Jag hoppas ni får en fin inledning på oxveckorna, det gäller även dem som tjurskalligt hävdar att jorden snart går under.