Somliga av världens ledare har fortfarande en övertro på atombomben som potenshöjande medel. Militärt är bomben närmast värdelös, eftersom det är få situationer där den kan användas utan att man skadar sig själv.
Säkerhetsmässigt är atomvapen oftast kontraproduktiva, eftersom de leder till att länder som hotas antingen skaffar egna bomber, eller rustar upp på andra sätt.
När Pakistan skaffade kärnvapen, gjorde Indien det också. Ingen sida uppnådde någon fördel, men två fattiga länder kastade bort en massa pengar som hade behövts till annat.
Irans påstådda kärnvapenplaner har lett till att landets traditionella rival vid Persiska viken, Saudiarabien, frenetiskt bygger upp sina konventionella stridskrafter. Till men för Irans säkerhet. Osv.
Irans trotsiga kärnenergiprogram har nationalistiska förtecken, men är också ett försök från regimens sida att avleda uppmärksamheten från förtrycket och andra inre problem.
Det gäller i ännu högre grad den nordkoreanska regimen, som redan har (några få) kärnvapen.
Kärnvapenprogrammet används både i den inre propagandan och för att pressa väst på bistånd, t ex mat och olja.
Men det var USA som introducerade atomvapnen på den koreanska halvön. General MacArthur hotade att sätta in kärnvapen i Koreakrigets slutskede. Planer som dess bättre stoppades av president Truman. Sedan höll USA atomvapen i lager i Sydkorea fram till 1991.
Skulle läget skärpas, är det inte omöjligt att USA åter placerar taktiska kärnvapen i Sydkorea. Då är cirkeln av hot och fruktan sluten. USA svarade också för de första uranleveranserna till Iran - på shahens tid. Medan Sovjet hjälpte Nordkorea igång med sitt kärnenergiprogram.
I Nordkorea och Iran ser man fördömandena från länder som redan har kärnvapen som dubbelspel och hyckleri. Nu är anden delvis ute ur flaskan, och militärt kan USA inte göra mycket åt saken.
USA har också agerat föredömligt lugnt och sansat på Nordkoreas senaste provokationer, väl vetande att ingen tjänar på en upptrappning.
USA och Västeuropa bör lägga av sina koloniala attityder och försöka övertyga ledarna i Iran och Nordkorea om att de är inte är betjänta av att satsa dyrbara resurser på vapen som de ändå inte kan använda.
Sedan är det viktigt att de stora kärnvapenländerna börjar nedmontera sina arsenaler av stridsspetsar och missiler. Det skulle sända en signal om att kärnvapnen är på väg att fasas ut, inget som tillhör framtiden.