Mannen i sägnen fick tänka på vad som helst, utom på en vit häst, detta för att hans önskan skulle gå i uppfyllelse. Och det enda han tänkte på var den vita hästen.
Det är ungefär samma sak med barnamördaren Breivik. Jag följer sändningarna och webbrapporterna, samtidigt som jag vill undvika att Breivik helt ska ta över.
På några norska webbsidor kan man trycka in en knapp så redigeras alla nyheter med koppling till 22 juli 2011 bort. Och jag förstår om en del, till exempel sådana som var direkt berörda av massakern, väljer att inte följa det omfattande nyhetsutbudet. Vi människor är olika: några vill veta allt, andra vill avskärma sig
Dramatiken i rättegången handlar inte om skuldfrågan. Det råder total enighet om att Breivik är skyldig. I stället handlar det om det är rimligt att barnamördaren ska få lägga beslag på så mycket tid i rätten. Notabelt är att åklagarna tyckte att Breivik skulle få prata på; det finns väl en förhoppning om att den åtalade ska säga för mycket.
Och ibland vänder journalisterna mikrofonerna mot varandra. Att en journalist från Japan bevakar rättegången i Oslo får ett eget nyhetsvärde.
Hittills tycker jag att processen uppfyller alla de högt ställda krav man ska ställa på en rättsstat. Och att både åklagare och advokater deltar i de dagliga presskonferenserna är bra, inte minst för att det kan stoppa ryktesspridning.
Rättsprocessen har bara inletts men redan nu står det helt klart att Breivik är en fanatisk högerextremist, en kallblodig mördare som inte drar sig för att skjuta barn. Självfallet är det så att Breivik aldrig kommer att släppas fri. Ett gott samhälle måste skydda medborgarna från den typen av galningar.
"Han är uppenbart tokig", säger Sten Levander, professor emeritus i allmänpsykiatri och rättspsykiatri. Det är inte vanligt att fackmän uttrycker sig så klart.
I morgon går fransmännen till val. Det är första omgången i det franska presidentvalet. Det sämsta som kan hända är om extremisten Marine Le Pen går vidare till andra och avgörande omgången. Hon företräder en fransk variant av de stolliga Sverigedemokraterna.
Men risken för att Le Pen ska avancera är trots allt inte så stor. Francois Hollande från Socialistpartiet leder i opinionsmätningarna och man väntar att nuvarande presidenten Nicolas Sarkozy kommer på andra plats.
I presidentvalet 2002 blev Socialistpartiets kandidat Lionel Jospin mycket överraskande utslagen i den första valomgången. Vänsterväljare fick då rösta på högerkandidaten Jacques Chirac för att stoppa extremisten Jean-Marie Le Pen (pappa till Marine). Då sved det i många vänsterhjärtan, lita på det.
Jag var på tjänsteresa under det franska presidentvalet 2002 och hade lämnat två ledare: en om Jospin kom tvåa, en om Chirac hamnade på silverplats. Så blev det alltså inte och som ledarskribent var det en nyttig påminnelse om att verkligheten inte tar hur mycket regi som helst.
Nu håller jag tummarna för Hollande, som har chans att bli den första vänsterpolitiker efter Francois Mitterrand som får flytta in i presidentpalatset i Paris.
Men de enorma förväntningarna på vad en vänsterpresident kan åstadkomma är i dag inte lika stora som i början av åttiotalet, det ska medges. Vänstersegern i valet till nationalförsamlingen och Mitterrand triumf skapade orimligt stora förväntningar på vad som skulle ske.
Polisen vill att föräldrarna håller barnen borta från MacDonalds där man har problem med gäng.
Frågan är nu vad Folkhälsoinstitutet tycker om den uppmaningen.
Georgij Konstantinovitj Zjukov, armégeneral och marskalk av Sovjetunionen, utsågs år 1955 till landets försvarsminister. Så detta att placera en yrkesmilitär på försvarsministerposten var ingen politisk innovation av statsminister Fredrik Reinfeldt.
Zjukov har hedrats med en ryttarstaty i Moskva men jag tror inte att någon stenhuggare kommer att ge sig på den svenska försvarsministern.
Jag hoppas att det blir vår den här helgen, att vi får njuta av storspovens sång och titta när tranorna letar efter gammal potatis ute på åkrarna. Trevlig helg!