När vi ser oss omkring i världen kan vi ganska enkelt konstatera att utbildning är nyckeln till mycket. Vi vet att både folkhälsa och tillväxt är starkt kopplat till utbildning och kunskap. I områden med högre utbildning mår människor bättre än i områden med låg utbildning.
Man får ha vilka åsikter man vill om att alla jobb inte kan kräva högskoleutbildning – jag håller med om det – men studerar man fakta så har utbildning betydelse för fler saker än vilket jobb man får.
I landet Sverige vill vi vara en ledande kunskapsnation, vi bygger vår framtida bytesbalans (vår handel av varor och tjänster med utlandet) på att vår export ska vara fylld av kompetens (vilket gör oss mindre priskänsliga!). Ska vi klara det måste fler utbilda sig. Jag vet inte hur målet ska sättas men jag vet att i dag har 27 procent av befolkningen högskoleutbildning. Det är bra, det kan bli bättre, men vad som är utmanande är att siffran innehåller stora strukturella skillnader.
Det får inte vara så att det största hindret för om en ung människa ska skaffa sig en högskoleutbildning är om hans eller hennes föräldrar har gjort det!
Det ska inte vara en naturlag att kvinnor är mer välutbildade än män!
Men det finns mer än så dolt i siffrorna. I kommunalförbundet Akademi Norrs geografi finns 13 kommuner. Från Arjeplog och Arvidsjaur i norr till Sollefteå och Kramfors i söder. Kommuner med liknande struktur och liknande utmaningar.
I våra kommuner är snittnivån för högre utbildning bara 14 procent – det vill säga nära hälften av rikssnittet. Endast var femte kvinna har högskoleutbildning (mot var tredje i landet) – och bara var tolfte man (mot var femte i landet). Vi har mycket framför oss innan vi har fått lite mer ordning på detta!
Jag vet att det också finns en avståndsfaktor inbyggd. Studerar man högskoleorternas placering på kartan och lägger in den omgivande befolkningens utbildningsnivå ser man att utbildningsnivån sjunker fem–tio mil från campusområdet.
Det måste vi kunna göra något åt om vi vill ha ett land med minskade klyftor i stället för ökande.
Jag vill inte leva i ett län utan universitet, men jag vill att universitetets uppdrag att utbilda fler i glesbygd ska vara tydligare.
Regeringen ser just nu över lärosätenas uppdrag. Man talar om tillgänglighet och man talar om social rekrytering. Jag tror att man också måste prata om avstånd och de utmaningar i både rekrytering och pedagogik som avstånden medför. Annars glömmer man en stor del av landet.