Det hände förra lördagen. Paret var på väg hem i natten efter en stilla fest hos goda vänner. Efter några hundra meter föll kvinnan ihop. Räddningstjänsten på orten kom med filtar. Efter en halvtimme var ambulansen från stan på plats. Det visade sig vara en stroke i lilla hjärnan.
Efter omständigheterna är det bra. Kvinnan kan tala, minnet sviktar inte och de dagliga lite hasiga promenaderna i sjukhuskorridoren blir allt länge.
Hon som drabbades är min mellandotter som fyller trettioåtta nästa gång och som är den i omgivningen som är bäst tränad. Hon arbetar som deltidsbrandman och då måste man ju orka.
Ja, man hör ju mycket om livets skörhet. Och sanningen i uttrycket bekräftas. Men dottern är på bättringsvägen och vi alla sänder en tacksamhetens tanke till räddningstjänsten, ambulansen och sjukvården. Att allt fungerar när man behöver det.
Moderaterna fräschar upp sin historia. Och det kan ju behövas. Men det var inte forskareliten som trädde fram utan partisekreteraren Sofia Alkensten. Och någon succé blev det inte.
"Om vi bojkottar deras varor blir ju de stackars negrerna i Sydafrika utan jobb", sa förre moderatledaren Ulf Adelsohn i en tidningsintervju. Och den glade gamängen sammanfattade på ett bra sätt den konservativa synen på bojkottvapnet. Det skapade inte frihet, däremot arbetslöshet.
Det var den politiska vänstern, främst socialdemokrater, som skapade goda förbindelser med frihetskämpar i Sydafrika och gav pengar till organisationerna. På de demonstrationer vi hade mot rasistregimen var det lika många moderater som det finns noshörningar i Pajala.
Men vad kommer härnäst i moderaternas försök att skriva om historien?
"Tyngdlagen drev igenom av dåvarande Högerpartiet och man fick föra en hård kamp mot den tidens vänsterpartier."
"Men hallå, var det inte Isaac Newton som formulerade tyngdlagen..?"
"Jo, visst, men han var ju aktiv inom Högerpartiet i Nacka, visste du inte det?"
Nu har partiledaren Fredrik Reinfeldt flaggat för att delar av idéprogrammet kan skrivas om. För att underlätta det arbetet kan jag bidra med förslag till en inledning:
"Moderata Samlingspartiet och dess föregångare har alltid kämpat för de besuttna och vill begränsa reformer till gagn för folkflertalet. En given ambition är att offentlig verksamhet, där medborgarna har full insyn, ska ersättas av privata vinstdrivande bolag där medborgarnas insyn begränsas. I utrikespolitiken vill partiet underlätta för västerländska oljebolag att för egen räkning och i den heliga profitens namn exploatera naturtillgångar i underutvecklade länder."
Eventuell royalty kan sändas till Amnesty.
Sedan kan man ju undra vad som ska hända med Sofia Arkelsten, personen bakom det famösa idéprogrammet. Med vilken trovärdighet kan hon fortsätta att leverera politiska sanningar?
Arnaldur Indriðason bor i Reykjavik och är Islands mest framgångsrika författare, om man räknar i antalet sålda exemplar. Han skriver om poliser och invånare på Island, för många en exotisk ö.
I den senaste boken Svart himmel är den sedan tidigare böcker polisen Sigurdur Óli huvudperson. Men jag väntar på att polisen Erlendur, den avgjort starkaste karaktären, ska återvända från sin ledighet. Svart himmel är bra men ingen av Indriðason bästa. Men han försvarar ändå sin plats som Nordens bästa deckarförfattare.
November är snart här, månadernas Cryptosporidium. Svinmånaden, som saknar alla försonande drag. En månad som skapats av makulatur från de andra månaderna.
På en hundutställning kom de på rad, vältrimmade superdogs, och den slipsförsedde domaren hasade runt och ur hans mun kom bara superlativ. Så kom en hund i för dagen högt hull, med tovig päls och lömsk blick från fårgråtsögonen.
"Och hundens namn?", frågade domarens bisittare och tog sig en slurk bittervatten ur sin buckliga plunta.
"Detta är November", sa ägaren, det är en pigg krabat som sällan vaknat på fel sida.
Hunden fick de historiskt sett lägsta poängen. Bara detta att döpa en hund till November.
Njut nu av den sista helgen före november!