En bilresa från Gävle år 1952. Statsminister Tage Erlander och Centerledaren Gunnar Hedlund fanns i bilden. Hedlund berättade att han var misstänkt för skattebrott.
"Mycket otrevligt men naturligtvis är det uteslutande rent slarv", skrev Erlander i sin dagbok den 24 september 1952. "Det kommer att bli mycket besvärligt att klara upp denna idiotiska och onödiga historia."
Gunnar Hedlund hade glömt att ta upp en inkomst på på 8 100 kronor i sin hustrus deklaration. Det gällde en skogsaffär. Häradsrätten i Härnösand dömde Hedlund för grov oaktsamhet till böter på 1 400 kronor och hans hustru fick 600 kronor i böter.
I mars 1953 frikändes makarna Hedlund av hovrätten men åklagaren överklagade till Högsta domstolen. I juni fälldes Hedlund men hans hustru frikändes.
Hedlund var juris doktor och borde ju kunna fylla i handlingar på ett korrekt sätt.
En del menade att Centerledaren borde avgå. Men han fick det egna partiets stöd och även statsministerns. På den tiden regerade Socialdemokraterna och Centern.
Om Hedlund tvingats avgå skulle det ha utlöst en regeringskris. Det fanns alltså skäl för Erlander att värna Hedlund. Men sedan var det också så att statsministern verkligen trodde att det hela rörde sig om slarv. Och Erlander gillade Hedlund, ibland umgicks de privat.
Hedlund fälldes alltså men satt kvar ändå, till 1971. Då kom Thorbjörn Fälldin.
Ibland vill man göra gällande att så kallade affärer är en nutida företeelse. Men exemplet med Hedlund visar att det alltid funnits tveksamheter och oklarheter. En skillnad är måhända att uppmärksamheten i dag blir oändligt mycket större.
Enorm insats av grabbarna i kvalet till fotbolls-EM. Gediget rakt igenom. Att slå Holland är en bragd och att göra det i en avgörande match är fantastiskt.
Det blir ett spännande EM i Polen och Ukraina. Och att de två länderna, i och utanför EU, samarrangerar ett mästerskap får väl ses som ett positivt inslag i det mellanfolkliga samarbetet.
Hela sitt liv, från 1908 till 1994, bodde han i Ulviks kommun längst in i Hardangerfjorden. Han var småbrukare och äppelodlare - men framför allt diktare. Olav H Hauge var det sena nittionhundratalets främsta norska poet.
"Att han inte erhöll Nobelpriset är Akademiens underlåtenhetssynd. Nordisk lyrik har varit förbisedd." Det skriver Carl-Göran Ekerwald i boken "Det stora självporträttet. Om Olav H Hauge", (Carlssons).
Ja, det där skrevs förstås innan Akademien fattade beslut om att belöna Tomas Tranströmer, för övrigt ett mycket klokt val.
Hauge skrev dagböcker, det blev fem band på totalt nära fyratusen boksidor. Och han skrev dikter som ledde till ära och berömmelse. Men Hauge levde som ogift enstöring fram till han var 66; då gifte han sig med en kvinna ur den norska kultureliten.
Hauge är inte lätt att greppa. Han var för kommunisterna Mao i Kina och onkel Ho i Vietnam, motsatte sig Polens och Tjeckoslovakiens frigörelse från Moskva, var mycket kritisk till USA och hälsade gästande tyska flottister med Heil Hitler (det var 1938).
Och att dagböckerna för perioden april 1939 - maj 1944 inte finns kvar leder ju lätt till misstankar. Eldade Hauge upp dem för att eftervärlden inte skulle kunna se vad han skrev om ockupationen och Hitler? Misstanken finns där. Hauge var en stor diktare men knappast en stor demokrat.
Men levnadsödet är fascinerande. Norges ledande poet bodde inne vid Hardangerfjorden, odlade äpplen och skrev fina dikter. Ständigt tvivlade han på sin egen förmåga. Och han läste enormt mycket, bland annat Tranströmer och Stig Sjödin.
Ekerwalds bok är lärd och fylld med hänvisningar till litteraturens och filosofins storheter. Jämtlandsförfattaren, som växte upp i den by där jag nu är bosatt, fyller 88 nästa månad. Och här växer det inte så mycket äpplen.
Bok som jag har på gång. Gustavs grabb av Leif G W Persson (Bonniers). Kanske återkommer jag till den.
Julia Tymosjenko, tidigare premiärminister i Ukraina, har dömts till sju års fängelse. Brottet: hon anklagas för att under tiden som regeringschef ha gjort dåliga gasaffärer.
Sovjetunionen lever, i Ukraina. Amnesty har reagerat mot den uppenbart politiska domen. Även den kände oljediplomaten Carl Bildt har reagerat, vilket inte är så vanligt.
Oktober är en vacker och grovt underskattad månad.
De bruna löven
Är lika dyrbara som
Dödahavsrullar.
Så skrev Tranströmer i Den stora gåtan.
Ha en fin helg och en underbar vecka!