På Socialdemokraternas partikongress 1967 var dåvarande LO-ordförande Arne Geijer en av dem som tog till orda. Han talade om ökad jämlikhet.
Då - liksom nu - var det många som beskrev kravet på social utjämning (den sociala demokratin) som en gammaldags idé som inte går att förena med det moderna samhällets krav på ekonomisk effektivitet. Men Geijer argumenterade emot och framhöll att kravet på jämlikhet var en tidlös tanke.
Partiet tände på alla cylindrar.Alva Myrdal fick uppdraget att leda en jämlikhetsgrupp. Det arrangerades studiecirklar, debatter och seminarier.
På partikongressen 1969 och inför valet 1970 blev "Ökad jämlikhet" socialdemokraternas viktigaste paroll.
Vid partikongressen 1969 sade Olof Palme:
"Jag har flera gånger sagt att jämlikheten inte är ett tillstånd, utan en färdriktning för politiken. Men färdriktningen är viktig. Den skall vi hålla fast vid."
Palme citerade den engelske socialisten Richard Henry Tawneys ord att "det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot".
"Den svenska socialdemokratins ansikte skall vara vänt mot en framtid präglad av jämlikhet och fri gemenskap mellan människor", konstaterade Palme.
Det är ord som är lika giltiga i 2010-talets Sverige. Socialdemokratin behöver inte uppfinna nya framtidsmål. Idéerna om jämlikhet duger gott.
Men det gäller att uppgradera jämlikhetsidealet så det blir begripligt i dagens Sverige. Det handlar inte om alla ska vara lika och gå omkring i samma grå uniform. Snarare handlar det om att markera allas rätt att vara olika.
Jämlikheten handlar om att ge alla möjligheter att växa, utvecklas och förverkliga sina bästa stämningars längtan - inte om att stöpa alla i samma form.
Så är det inte i dagens Sverige. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg försöker låta som gråsossar, men deras jobbskatteavdrag har inte fixat utslagningen i skolan, barnfattigdomen eller arbetslösheten.
14 000 elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. 220 000 barn lever i fattiga familjer, enligt Rädda Barnen. 408 000 svenskar går arbetslösa, enligt SCB. Mångas livsdrömmar krossas.
Visst, detta är en minoritet. De flesta barn och ungdomar i Sverige har det bra. Men ojämlikheten påverkar även den som lever ett gott liv.
Sverige blir sämre för alla, när tiotusentals barn och ungdomar får en dålig start i livet och när långtidssjuka tvingas till socialen för att klara livhanken.
Därför är det hög tid att vi börjar tala om annat än jobbskatteavdrag. Som Palme sa: "Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot".