Var det så här illa ...?
Med stor förvåning tycks medierna ha vaknat upp från politikerdrev och partiledarstrider för att upptäcka att Sverige lider av massarbetslöshet.
Att många står utanför a-kassan och tvingas söka socialhjälp.
Att allt fler unga söker jobb utan att kunna få det.
Att allt fler går länge arbetslösa.
För första gången på länge handlar politisk journalistik om sakfrågorna.
Regeringens misslyckande i jobbpolitiken tycks äntligen ha blivit en fråga värd att granska.
Till och med statsminister Fredrik Reinfeldt fick i TV-programmet Agenda svettas lite med frågor om regeringspolitikens miserabla resultat.
Det stora numret i alliansregeringens jobbpolitik har varit jobbskatteavdraget.
"Jobbskatteavdraget är det effektivaste vi kan göra för att få tillbaka människor i sysselsättning på sikt", har Anders Borg sagt många gånger.
Men vad gör regeringen när arbetslösheten ökar?
Då avstår den från sitt, enligt egen utsago, effektivaste instrument och skjuter upp genomförandet av ytterligare jobbskatteavdrag med hänvisning till statsfinanserna.
I praktiken erkänner alliansregeringen därmed att dess jobbpolitik i bästa fall är något som fungerar i vackert väder.
Om jobbskatteavdraget har någon större effekt - vilket många ekonomer betvivlar - så är det i alla fall inte i en lågkonjunktur.
I lågkonjunkturen står regeringen svars- och åtgärdslös.
Kampen mot utanförskapet och jobbpolitiken var den borgerliga alliansens paradnummer i valet 2006.
Med nya teorier och ny politik skulle utvecklingen vändas. I dag, sex år efter regimskiftet, kan alla konstatera att det inte blivit så. På många sätt har det istället blivit värre.
Försämringarna av a-kassan har lett till att en halv miljon människor lämnat försäkringen.
120 000 arbetslösa tvingas istället söka aktivitetsstöd (det som tidigare kallades socialbidrag).
Arbetsmarknadsministerns hurtfriska uttalanden om att att människor inte ska gå på bidrag utan ha 100 procents lön klingar mot den bakgrunden cyniska och tomma.
Antalet som varit arbetslösa i mer än två år har ökat med 40 000 sedan 2006. Andelen unga bland de långtidsarbetslösa är i stigande.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige hör till de högsta inom EU.
Så ser sanningen om Sverige ut idag. Den som hävdar att detta är en framgångsrik ekonomisk politik borde byta glasögon.
En ekonomisk politik som lyckas med statsfinanserna men inte med sysselsättningen är inte ens hälften rätt utan ett stort misslyckande.
Först nu tror jag allvaret i situationen på arbetsmarknaden börjar sjunka in hos ideologerna i de borgerliga partikanslierna.
I Agenda-intervjun sa Reinfeldt att ungdomsarbetslösheten är en "stor samhällsutmaning". Morsning - det har de flesta svenskar redan för länge sedan förstått.
Vad de vill veta är vad regeringen tänker göra åt det.
Reinfeldt är dem svaret skyldig.