Efter ett besök i Frankrike kan jag konstatera att fransmännens intresse den senaste tiden - bortsett då från rugby-VM - upptagits av socialistpartiets primärval.
Valet gällde vänsterns kandidat till presidentvalet i maj nästa år.
För svenska socialdemokrater som har slutna valprocesser som modell kan det franska exemplet ge lite inspiration.
Inte så att vi i Sverige skulle välja partiledare i öppet val. Däremot borde vi fundera över om det inte skulle kunna vara bra att öppna upp systemen något för val av t ex riksdagskandidater.
Visst finns både för- och nackdelar med öppna primärval. En uppenbar nackdel är att de kan leda till inre splittring, en annan att de gynnar populistiska kandidater eller "kändiskandidater" på bekostnad av personer med viktiga andra erfarenheter.
Resultatet av det franska primärvalet bekräftar dock inte dessa farhågor.
Överlag uppfattas socialistparitets primärval om en betydande framgång.
Kravet för deltagande i valet var satt lågt: Det räckte med att skriftligt bekräfta att man "delade vänsterns värderingar" och att man betalade 1 euro.
Ändå kom det stora engagemanget för att delta i valet av socialisternas presidentkandidat som en överraskning för de allra flesta.
Inte mindre än 2,6 miljoner fransmän gick till valurnorna. Detta ska jämföras med antalet aktiva i socialistpartiet som endast är 200 000.
Nu var förstås förutsättningarna speciella.
I Frankrike är förväntningarna på politisk förändring väldiga. Sittande högerpresidenten Nicolas Sarkozys förtroendesiffror slår i botten i popularitetsmätningarna.
Socialistpartiets primärval fick ett enormt medialt genomslag Inte mindre än tre TV-sända debatter, alla med mångmiljonpublik, anordnades inför den första valomgången. I tidningarna var kampanjens slutskede förstasidesstoff.
Primärvalet utvecklades till ett gyllene tillfälle för socialistpartiet att skapa intresse kring sin politik och sina ledande politiker.
Farhågorna för splittring kom på skam. En intern övervakningskommission av valprocessen bidrog till att hålla efter kandidaterna.
I någon mån kan man kanske säga att populismen gavs ökat utrymme.
Den tidigare okände Arnaud Montebourg, kapade åt sig hela 17 procent av rösterna med ett budskap om anti-globalisering och protektionism. Det är dock strängar som länge haft en stark resonansbotten i det franska samhället.
Men de stora vinnarna i första omgången, Francois Hollande och Martine Aubry, ligger båda i socialistpartiets mittfåra, om än med något olika framtoning.
I Sverige har flera borgerliga partier haft provval inför nomineringen av sina riksdagskandidater, men bara försiktigt och med begränsad verkan.
Erfarenheterna från Frankrike borde få Socialdemokraterna att fundera över om inte en öppnare valprocess skulle kunna vara en välbehövlig vitamininjektion i den annars ganska stelbenta partilunken.