Där alla tänker lika är det ingen alls som tänker, brukar man säga.
Därför är det bra att Socialdemokraterna nu har breddat sitt framåtblickande tänkande.
Sedan tidigare finns i Stockholm Arbetarrörelsens tankesmedja som på senare år blivit allt aktivare.
Nu kommer en ny aktör - Tankeverksamheten - skapad av arbetarrörelsen i Göteborg. I en första rapport diskuteras en ny strategi för jämlikheten och en kommande ska handla om utjämning av livschanser.
Att man i Göteborg skapar en egen socialdemokratisk tankesmedja, trots att det redan finns en kan vid första anblicken te sig onödigt.
Riskerar man inte att trampa in på varandras områden och splittra resurserna?
En sådan risk finns. Men det är övervägande positivt att fler centra skapas för analys och djuplodande idéutveckling inom den socialdemokratiska rörelsen.
Centralisering av politik och myndighetsutövning till huvudstaden är till viss del oundviklig. Men just därför ligger det ett egenvärde i att föra ut verksamheter i landet. Det gäller naturligtvis också framtidstänkandet.
Risken är annars stor att bara det som tänks i centrum betraktas som värdefullt. Debatten drabbas av idépolitisk rundgång.
Man kan bara hoppas på att också LO-ekonomerna tar på sig en större roll i samhällsdebatten än den de har idag. Då är det upplagt för en riktigt vass socialdemokratisk idédebatt.
I Tankeverksamhetens första rapport - "Ny strategi för jämlikhet?" - hävdar Anders Nilsson och Örjan Nyström att jämlikhetspolitiken behöver fler ben att stå på än bara inkomstutjämning och utbildningssatsningar.
Också andra politikområden kan bidra till ökad social rörlighet och därmed till ökad jämlikhet.
Arbetslivet är en sådan arena. Rapporten föreslår bl a att det skapas ett nytt omställningssystem med lokala anpassningsgrupper där facket, arbetsgivaren och samhällets företrädare gemensamt försöker hitta lösningar för arbetskraft som inte riktigt motsvarar dagens produktivitetskrav.
De resurser som samhället lägger på ekonomiskt stöd till människor utanför arbetsmarknaden borde istället användas till anpassning av arbetsuppgifter och prestationskrav utifrån individernas egna förutsättningar.
Upplägget påminner om det anpassningsarbete som förekom tidigare och som var så framgångsrikt på att hålla nere sjuktalen.
Företagen skulle också stimuleras att öka kompetensen hos redan anställda och göra det möjligt för dem att ta sig an nya arbetsuppgifter.
Därmed öppnas möjligheter också för fler nya att komma in på arbetsmarknaden.
Det vore ett steg närmare förverkligandet av visionen om det livslånga lärandet, en tanke som tyvärr hittills enbart varit en vacker paroll.
En lokalt förankrad modell kanske fungerar bättre än de idéer om omfattande centrala system som lanserats tidigare.
Oavsett vilket - efter decennier av långbänkande är det dags för handling.