Nuders farhågor 2008 besannades
"Persson-männen" Pär Nuder och Sten Olsson fanns på plats på Socialdemokraternas valvaka på Tekniska museet i Stockholm. Tyvärr fick Nuder rätt i sin spådom 2008 om att det rödgröna samarbetet skulle försvaga socialdemokratin.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I den ytliga massmedierapporteringen speglades en dråplig episod på Harpsund 2002, när Göran Persson cyklade omkull och knäckte nyckelbenet efter en blöt afton med Nuder och statssekreteraren Sten Olsson.
Men boken - som skrevs innan det rödgröna samarbetet sjösattes - rymmer också ett intressant kapitel om Socialdemokraternas vägval inför framtiden.
På sidorna 355-357 argumenterade Nuder för att Socialdemokraterna skulle gå fram som ett parti - inte koalition med andra - i valrörelsen 2010.
Han beskriver socialdemokratin i sig själv som en stor koalition, som rymmer både arbetare och professorer, höger och vänster, traditionalister och modernister.
"Nu utmanas socialdemokratin framför allt av högerpopulistiska krafter. Det är bland traditionella väljargrupper som högerextremisterna försöker göra inbrytningar. Då gäller det att på nytt försvara den egna koalitionen - inte snegla på koalitioner med andra. Tids nog - när väljarna har sagt sitt efter valet - blir den frågan aktuell", motiverade Nuder.
"Jag tycker inte att Socialdemokraterna i förväg ska låsa sig för vilka man skall samarbeta efter valet 2010. Låt väljarna först säga sitt. Parlamentarisk handlingsfrihet är det bästa för både landet och partiet. Det socialdemokratiska partiet bör begära väljarnas mandat för att Sverige ska ledas av en socialdemokratisk statsminister. Vi - de socialdemokratiska väljarna - bör ge henne frihet att forma den regering som är bäst för landet", skrev Nuder.
Med facit i hand är det lätt att att ge Nuder rätt. Trepartisamarbetet (S, V och MP) har lett både till en försvagad socialdemokrati och till färre röster för den rödgröna sidan i sin helhet.
Socialdemokratin har läckt väljare åt alla håll och kanter (till soffan, till Moderaterna och till Sverigedemokraterna).
Kvar är ett stukat S-parti. S har gjort sitt sämsta val sedan 1914.
"Sanningen är att det rödgröna samarbetet drivit Socialdemokraterna vänsterut och öppnat det politiska mittfältet fritt för de nya Moderaterna. Vad passar Fredrik Reinfeldt bättre än att Mona Sahlin går i armkrok med Lars Ohly och Maria Wetterstrand", framhöll Peter Wolodarski i Dagens Nyheter 12 september.
Tyvärr ligger det mycket i analysen. Det finns många socialdemokratiska väljare som varit obekväma med antingen Miljöpartiet eller Vänsterpartiet, i vissa fall både och.
Skickligt har Reinfeldt & Co exploaterat denna misstänksamhet och detta missnöje.
Under valrörelsen fick jag mejl från en trogen NSD-läsare:
"Hej Olov, i dag har jag vilodag från älgjakten. Nu har jag hört nå´t från jägarna som jag aldrig hört förut. Jägare som är sanna socialdemokrater säger: En röst på sossarna är en röst på Miljöpartiet, min röst får dom inte. Jägarna syftar på Miljöpartiets jaktmotstånd samt att MP och V vill skriva på ILO 169", skrev han.
Vittnesmålet är inte unikt. Många i skogslänen är skeptiska till Miljöpartiets åsikter om bensinskatten,vargjakten, förbudet mot blyhagel och energipolitiken.
Vänsterpartiet möts inte av samma motstånd i skogslänen. Men Vänsterpartiets syn på friskolor och privata alternativ har å andra sidan varit ett rött skynke för många medelklassväljare i Stockholmsområdet, som har barnen i friskolor och är ganska nöjda med hur de privatiserade välfärdstjänsterna fungerar i deras hemkommuner.
I dessa röststarka kretsar har Lars Ohly och det rödgröna samarbetet upplevts som för radikalt.
Slutsatsen bekräftas i en opinionsmätning från United Minds, som gjordes på valdagen. De väljare som lämnat socialdemokraterna pekar på partiets motstånd mot rut-avdraget, hållningen till kärnkraften och samarbetet med Vänsterpartiet.
64 procent av de tillfrågade tycker att S pratat för lite om tillväxt och jobbskapande och tycker inte att S "representerar mig och min livssituation", enligt United Minds undersökning.
"Det gäller att förstå medelklassen i storstäderna och deras vardag", säger Carl Melin, opinionschef på United Minds.
Självklart är det omöjligt för ett regeringsalternativ att stryka alla medhårs. Politik är att välja och prioritera. Det går inte att lova guld och gröna skogar till alla.
Men det känns som att det rödgröna alternativet utmanade för många intressen på en och samma gång för att det skulle vara hälsosamt.
Valresultatet visar i alla fall inget annat.
Själv har jag ändå landat i slutsatsen att det var klokt av Sahlin att gå fram tillsammans med Miljöpartiet, som skedde i oktober 2008. På den punkten har jag en annan uppfattning än Pär Nuder.
Miljöpartiets position på höger- och vänsterskalan är inte självklar. 2002 satt faktiskt Peter Eriksson i regelrätta regeringsförhandlingar med Folkpartiet.
Därför fanns behov av att S markerade samarbetsvilja med Miljöpartiet extra mycket. De grönas stöd till en socialdemokratisk statsministerkandidat är inte skrivet i sten.
Däremot tror jag att det rödgröna blocket i sin helhet - och även Vänsterpartiet som enskilt parti - hade tjänat på att det stannat vid ett S-MP-samarbete 2008.
Det har blivit mer aptitligt för de många mitten- och marginalväljarna, i synnerhet i storstäderna, samtidigt som Ohly kunnat kanalisera en del av det arbetarmissnöje som nu hamnade hos SD eller på soffan.
I april 2008 bytte jag några ord med Socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Marit Ulvskog i anslutning till S-distriktets kongress i Haparanda.
"2008 är inget mellanvalsår. Det blir ett avgörande år för hur det kommer att gå i valet 2010", sa hon.
Så blev det också. Sannolikt förlorade S valet 2010 under oktober och november 2008 när det rödgröna samarbetet formerades.