Jag fängslades av varje inslag i det förnämliga programmet om år 1963. Samtidigt har jag full förståelse för att de som är födda 1973 eller 1990 inte delar min stora entusiasm.
När jag var ung tyckte vi att det var ett evigt tugg om hur det var på trettiotalet. Då var det så mycket folk på mötena att väggarna i Folkets hus bågnade.
Man slog ganska snabbt dövörat till när det blev tal om gamla tider. Men man kan ju ändra sig...
Min kusin åkte år 1963 ner till Stockholm för att lyssna på Jerry Williams och några andra. Där fanns också ett band från Liverpool, The Beatles. Kusinen delade hiss med medlemmarna i bandet. Närmare än så kom jag aldrig den fantastiska gruppen.
Jag jobbade 1963 och tjänade en hundring i veckan. Vi körde moped och var skraja för det stora atomkriget. En novemberkväll sa de på nyheterna att president John F Kennedy skjutits. När jag stod i duschen knackade mamma på och berättade att Kennedy var död.
Eftersom den utpekade mördaren bott i Sovjetunionen menade en försäljare på pennfabriken att vi var nära ett världskrig. Amerikanarna skulle ge igen. Men det skott som föll dödade den utpekade mördaren. Fortfarande vet man inte riktigt omständigheterna kring mordet på presidenten. Precis som då det gäller mordet på Olof Palme florerar många rykten och en hel del knäppgökar är aktiva.
I dag följs ledande statsmän av många kameror och ett otal mobiltelefoner. Ett drama i dag dokumenteras på ett helt annat sätt än vad fallet var 1963.
Jag vill minnas att man på den tiden hade nyheter en minut före varje heltimme. Under en av dessa sändningar berättade man att en hög svensk militär gripits, misstänkt för spioneri.
Det var överste Stig Wennerström, en framstående officer som också varit attaché i både Moskva och Washington. Storspionen fick sitta inburad i elva år. Om det verkligen varit livstid skulle han ha suttit bakom lås och bom i 43 år. Wennerström dog några månader före sin hundraårsdag.
På den tiden var skidskytte en nästan okänd sport som levde i kompakt mediaskugga.
Givetvis fanns inte mobiltelefoner, däremot telefonkiosker som ofta var obrukbara.
Det var roligt att se snuttarna från 1963. Men jag längtar inte tillbaka. Vår bästa tid är nu.
Journalisten Britt-Marie Mattsson har i många årtionden bevakat amerikansk politik, i första hand för Göteborgs-Posten. I boken Vi tolererar inga förlorare (Piratförlaget) berättar hon mycket om familjen Kennedy, som i USA närmast har kunglig status.
Mattsson har stora kunskaper om amerikansk politik och familjen Kennedy. Nu har hon valt romanformen och det tycker jag är mindre lyckat. En faktabok kunde däremot ha blivit ett värdefullt bidrag till kunskapen om USA. Som roman betraktad är boken tämligen medioker.
I den klart sevärda deckaren Bletchley Circle (finns på SVT Play) förekom en intressant scen. En av privatspanarna läste Bertrand Russells The Principles of Mathematics för att lösa mordgåtan. Jag såg boken flimra förbi i rutan.
Russell skrev den epokgörande matteboken år 1903. Det är inte ofta man ser framstående vetenskapliga arbeten åberopas i tevedeckare. Dessutom visar filmen att alla privatspanare inte är knäppgökar.
Julmusten får vara kvar. Ryktet om att EU smidde planer på att förbjuda den svenska nationaldrycken visade sig vara felaktigt. Men om man får smaksätta snus med julmustsmak får ni fråga kommissionär Borg om.
Ett kommunalråd (S) drack julmust året om. När han var på krogen i stan en vårkväll och beställde sin dryck sa servitören att man tyvärr inte hade några i lager.
"Jo, titta längst in till vänster i förrådet, där står några backar." Och så var det.
Det nyliberala förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet överlever inte stämman i mars. När den ene efter den andre i ledningen offentligt tog avstånd från olika förslag desavouerades programgruppen.
När Centern någon gång uppmärksammas handlar det om svåra interna motsättningar. Förslaget till idéprogram klarar sig alltså inte och det skulle förvåna om Annie Lööf gör det.
Ha en prima helg i Norrbotten!