Norsk modell kan fungera även i Sverige
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
De folkvalda lägger sig dock inte i den dagliga verksamheten. Fem av staten ägda regionala hälsobolag sköter den löpande driften.
De ansvarar för 80 sjukhus och ungefär 350 institutioner inom specialistvården, inklusive psykiatri och ambulansservice.
Dåvarande hälsoministern, Arbeiderrpartiets Tore Tønne (tragiskt bortgången något år senare), ville tydliggöra det politiska ansvaret för vården.
Även om det var fylkena som var huvudmän, så var det i praktiken norska staten som ansvarade för sjukhusen genom resurstilldelning och lagstiftning.
Ett annat motiv var att skapa bättre samarbete mellan fylkena. Fylkena var för små för att ha tillräckligt befolkningsunderlag för att bedriva kvalificerade specialistsjukvård.
Argumenten är giltiga även i Sverige. Vi har ungefär samma typ av oklarheter när det gäller det politiska ansvaret. Landstingen/regionerna är huvudmän. Men staten har ett långtgående inflytande via Socialstyrelsens riktlinjer och insynsverksamhet, hälso- och sjukvårdslagen samt - icke minst - tilldelningen av statsbidrag.
Sverige är även, i likhet med Norge, ett glesbefolkat land. Vissa mindre län klarar inte att hålla igång den mest kvalificerade vården på egen hand.
När statliga ansvarskommittén presenterade sitt förslag om organisationen av svensk hälso- och sjukvårdm 2007 var den snabb med att avfärda den norska modellen.
I stället har vi fått förslaget om nya regioner, som verkligen inte blivit någon hit i valmanskåren.
Tyvärr präglar ansvarskommitténs syn även partistyrelsens förslag till S-kongressen 28 oktober-1 november..
Vi får hoppas att det finns åtminstone något kongressombud som kan medverka till att partiet vidgar sina vyer och vänder blickarna mot grannlandet i väst.
Den norska sjukvårdsmodellen borde få en chans även i svensk debatt. Mona Sahlins socialdemokrati borde lära av Jens Stoltenberg och Arbeiderpartiet.