Många anade det, men när det kom blev det ändå en rejäl kalldusch: EU-kommissionens ekonomiska höstprognos var riktigt dyster.
På ett halvår har förväntningarna gått rakt ned i källaren.
BNP i EU-länderna väntas växa med endast 0,6 procent nästa år, hela 1.3 procentenheter lägre än i majprognosen.
Osäkerheten om offentliga finanser och oron på finansmarknaderna har lagt en strypsnara om den ekonomiska aktiviteten.
Vad är det då som europeiska politiker diskuterar i detta dramatiska läge?
Nej, inte det självklara - hur man ska kunna få fart på ekonomin igen, hur tillväxten ska stimuleras och hur arbetslösheten ska hållas nere - utan nästan enbart budgetunderskott och offentliga skulder. Hur mycket ska man skära ned och strama åt?
På andra sidan Atlanten häpnar världsledande ekonomer som Paul Krugman och Joseph Stiglitz (båda Nobelpristagare) över hur Europas beslutsfattare beter sig i eurokrisen.
I dessa ekonomers ögon kan inte all anpassning läggas på underskottsländerna, för då stryps tillväxten och skuldbördan blir för tung. Även överskottsländerna måste dra sitt strå till stacken.
"Utan en mer expansiv finans- och penningpolitik i Europas starkare ekonomier kommer alla deras räddningsförsök att misslyckas", skrev Krugman i en kolumn redan i september.
Många ekonomiska bedömare tror inte eurozonen kan hålla ihop längre om det inte sker en radikal omsvängning av politiken.
Anders Borg åker skytteltrafik mellan Stockholm och Bryssel. Men vad är Sveriges bidrag till den europeiska ekonomiska debatten?
Borg låter bara som ytterligare en stämma i den entoniga tyska åtstramningskören. Han kräver mer av samma politik som förvärrat de redan stora problemen.
Ingen av alla de som i Sverige hyllar Anders Borg för att han skulle vara en så duktig finansminister tycks reflektera över effekterna av åtstramningslinjen. Hur kan ekonomier växa om utgifterna skärs ned och inkomsterna sjunker?
Anders Borgs recept är det som underkänns av Krugman, Stiglitz och många andra insiktsfulla ekonomiska bedömare.
Sverige väntas nästa år växa med 1,4 procent, drygt 1 procentenhet mindre än i våras.
Även i Sverige talas mest om det offentliga budgetsaldot. Många konstaterar förnöjt att Sverige hör till de bästa i klassen.
Få bryr sig om att Sverige - som en gång var ett föredöme för övriga Europa när det gällde att hålla arbetslösheten nere - numera är en europeisk medelmåtta.
Talar vi om arbetslösheten bland de unga hör Sverige till och med till de allra sämsta i klassen (bara sju av EU:s 27 länder hade sämre siffror än Sverige andra kvartalet i år).
Även för den skyhöga och växande arbetslösheten bär Anders Borg det största ansvaret.
Att en finansminister som inte förmår hålla den egna befolkningen i arbete dessutom påstår att han företräder "arbetslinjen" är ett grymt hån mot alla de som drabbas av hans politik.