"Satsa på dig själv." Det var SAF (den tidens Svenskt Näringsliv) som myntade parollen i mitten av 1970-talet. En individualistisk motbild till utbyggnaden av offentlig sektor.
Idag är rollerna ombytta. Individualismen regerar. I den offentliga sektorn gäller nedrustning istället för utbyggnad.
Medborgarna kan inte längre vara säkra på att samhällsservicen fungerar. Vi har fått ett samhällsklimat där sänkta skatter är den politiska debattens huvudnummer, inte välfärd och samhällsservice.
Det är detta perspektiv som är utgångspunkten för förre LO-ekonomen Dan Anderssons essä "Socialdemokratin och staten".
Essän ges ut av Arbetarrörelsen Tankesmedja som under våren presenterat en rad intressanta rapporter. En utgivning som kraftfullt dementerar påståendena att Socialdemokraterna skulle sakna kontakt med aktuell samhällsforskning
Dan Andersson går tillbaka till 1940-talets socialdemokratiska tänkare när han konstaterar att en framgångsrik socialdemokratisk rörelse bygger på ett bejakande av marknadskrafterna, men att dessa krafter samtidigt "bäddas in" av gemensamma trygghetssystem.
Dessa gemensamma institutioners omfattning och effektivitet förklarar varför just arbetarrörelsen i Norden kunnat växa sig så stark.
Man erbjöd "Trygghet i förändringen", som det formulerades i en socialdemokratisk valparoll. Ömsesidighet mellan rättigheter och förpliktelser. System som skapade ordning.
Dan Andersson menar att Socialdemokraterna de senaste decennierna tappat bort den insikten. Staten har försvagats och man har misslyckats att slå vakt om och utveckla de institutioner som skapade gemenskap och samhörighet.
"Socialdemokratin förlorade det politiska initiativet för att den inte längre kunde leverera en samhällsordning, vare sig på skolans, välfärdsstatens eller arbetsmarknadens område", skriver han
Ett exempel är arbetsmarknadspolitiken. Förr var målet att minst hälften av de arbetslösa skulle vara i aktiva åtgärder, men den andelen minskade stadigt även under S-regeringar.
Med allt fler arbetslösa som uppbär passiva ersättningar avtar människors tilltro till systemen. Då får politiker gehör för misstänkliggörande av människors arbetsvilja och för en politik som går ut på att disciplinera de arbetslösa genom att göra dem fattigare.
Medborgarna betalar skatt med förväntningen att få en acceptabel service den dag de själva behöver utnyttja samhällets tjänster. Om detta kontrakt bryts och samhällsinstitutionerna inte längre levererar det som medborgarna förväntar sig, eroderar tilliten och förtroendet för systemen.
Då öppnas dörren för högerpopulism och det blir logiskt för den som kan att försöka ordna sin välfärd på egen hand. För de allra flesta räcker dock inte ett par skattesänkningar särskilt långt.
"Socialdemokratin och staten" är en bra utgångspunkt för en viktig diskussion i arbetarrörelsen.