Via börsen kan företag skaffa kapital till investeringar och utveckling.Börsnotering innebär också att företag granskas och värderas kontinuerligt.
Så sägs det i högtidstalen om vikten av en marknadsplats för värdepapper.
Men nu ökar frågetecknen. På senare år använder allt färre företag stockholmsbörsen som källa för nytt kapital.
Samtidigt har det växt upp en börshandel som till sin karaktär är hästlängder från börsens ursprungliga mål.
Kritiken mot riskkapitalbolagen har varit hård för att de agerar alltför kortsiktigt.
Men riskkapitalbolagens tidshorisont på 3-5 år är eoner av tid jämfört med den spekulationshandel som utförs på börsen via specialbyggda dataprogram.
Där kan värdepapper i ett företag ägas bara någon tiondels sekund innan de säljs vidare. Köpare och säljare är inte längre människor utan algoritmstyrda datorer.
Blixtsnabba affärer genomförs med gigantiska belopp och små vinstmarginaler. Men omfattningen och snabbheten i affärerna genererar stora pengar.
Man skulle kunna tro att bara tanken på sådana tvivelaktiga idéer fick seriösa aktörer att slå bakut.
Men nej, tvärtom har stockholmsbörsen ordnat extra utrymmen för att dra till sig högfrekvenshandel. De som befinner sig i byggnaden kan då nå fram någon tiondels sekund snabbare än konkurrenterna utanför.
Det allra senaste berättade ekonomitidningen Affärsvärlden nyligen:
Ett lasernätverk håller på att byggas upp för att förbinda alla handelsplatser för värdepapper i USA. Med hjälp av den ska transaktioner snart kunna göras med en hastighet på 4 millisekunder (!).
Redan idag står högfrekvenshandeln för nästan hälften av all handel på marknadsplatserna i USA.
Vad är detta annat än kvalificerat vansinne, att förvandla en marknadsplats för företag till ett vilt snurrande kasino?
Att det skulle ha en inverkan börsens funktionssätt förnekas bestämt av tillskyndarna.
Men det har redan skett. 6 maj 2010 störtdök t ex den amerikanska börsen med 9 procent under några minuter för att sedan snabbt studsa tillbaka igen, allt som en följd av datorernas spel.
Finansbolaget Knight Capital förlorade motsvarande tre miljarder kronor på 45 minuter när deras datorer löpte amok 2012.
Att enskilda finansföretag kraschar är inget problem, men så stora förluster kan rubba hela systemet. Ingenting garanterar att allt går bra nästa gång.
Det viktigaste argumentet mot den datoriserade blixthandeln är dock ett annat:
Högfrekvenshandeln är en parodi på allt vad Börsen säger sig vilja vara. Hur seröst är det företag byter ägare på några millisekunder?
Kapitalisterna må gräva sina egna gravar. Men det finns ett samhälleligt intresse av en väl fungerande börs med dess klassiska uppgifter, värdering av företag och tillförsel av kapital under trygga former.
I detta hör inte högfrekvenshandeln hemma. Den bör stoppas fortast möjligt.