Europa är i kris, inget snack om saken. Med krisen flödar också rykten och myter om krisens orsaker, som underlag för allehanda enkla lösningar.
Några exempel på sådana myter:
Myt 1. Att krisen i Grekland beror på att greker är lata, och jobbar mycket mindre än vi.
Min kommentar: Fakta visar att grekernas arbetade tid per sysselsatt och år är klart högre än t ex i Sverige. Den genomsnittliga faktiska pensionsåldern är visserligen lägre än vår, men de myter som sprids även av svenska ministrar om en pensionsålder på 40-50 år är antingen tagna ur luften eller avser små grupper med farliga yrken etc. Snittet är 61 år, på väg att höjas till 63 (d v s motsvarande svensk faktisk pensionsålder) genom att kvinnornas pensionsålder höjs från 60 till 65, vilket män redan har.
Myt 2. Att krisen beror på att särskilt Medelhavsländerna har levt över sina tillgångar.
Min kommentar: Dagens kris beror fortfarande främst på USA:s bankkris från 2008 som tvingade fram räddningsoperationer i Europa som fick statsfinanserna att börja skaka. Att krisen fick fart igen efter sommaren beror mest på nya tillväxtprognoser, som visar att den ensidiga åtstramningspolitiken har knäckt den uppgång vi såg tidigare i år så att konjunkturen nu vänder neråt igen, vilket är förödande.
Myt 3. Att krisen är Eurons fel.
Min kommentar: Rätt många experter menar att effekterna av den globala finanskrisen hade varit ännu värre utan euron. Tänk er bara att vi ovanpå de problem vi nu ser också hade haft valutaspekulation och konkurrerande devalveringar mellan utsatta valutor som drachmer, lire och pesetas. Det såg vi på 90-talet, då också Sverige drogs in i kaoset, och det är inget att sträva efter.
Myt 4. Att krisen skulle kunna lösas genom att Grekland lämnar Euron.
Min kommentar: Det skulle vara en möjlig väg om Grekland var en exportekonomi där alltför höga kostnader, t ex lönekostnader, var huvudproblemet. Men nästan alla är överens om att Greklands problem i första hand är ett helt annat: ett icke-fungerande skattesystem, en gammaldags orationell och överreglerad offentlig sektor, korruption, ett bitvis för generöst pensionssystem (se ovan) etc. Och hur skulle den typen av problem kunna lösas med en förändring av valutakursen?
I detta sammanhang, liksom i de flesta andra, finns det alltså all anledning att varna för falska profeter med enkla lösningar.