Regeringen reagerade snabbt - om än kraftlöst - på TV-bilderna om vanvård på privata äldreboenden.
Säkert är man förfärad över hur gamla behandlas. Men det finns också ett politiskt skäl till oron över utvecklingen.
Moderaterna har ju vunnit två val, inte som traditionellt högerparti, utan på att framställa sig som ett modernt mittenparti.
Grunden i Moderaternas politiska budskap har varit att skattesänkningar går att förena med bra välfärd.
"Vi slår vakt om vår gemensamma välfärd", lovar moderaterna på sin hemsida vid sidan av skattesänkarlöftena.
De upprörande larmrapporterna från äldrevården talade ett annat språk. De hotade att spräcka den moderata myten om att det går att sänka skatten och ändå bevara välfärden.
Därför regeringens brandkårsutryckning.
Men sprickor i välfärden har väl varit synliga länge? Försämringarna av a-kassan och sjukförsäkringen har på ett hårdhänt sätt skapat nya klyftor i samhället.
Jo, men de försämringarna har gällt mindre grupper i samhället. Den överväldigande majoriteten svenskar har ett jobb och är inte långtidssjuka.
Äldrevården berör oss alla på ett helt annat sätt.
Många har föräldrar eller släktingar som är gamla. Alla kommer förr eller senare att bli gamla och vill då möta en bra och värdig samhällsomsorg. Denna välfärdsfråga upplevs in på bara skinnet av medborgarna.
TV-bilderna från de privata äldreboendena betydde ett dubbelt ifrågasättande av Moderaternas politik.
Dels dementerades eftertryckligt att allt blir så mycket bättre om det sköts i privat regi.
Men äldreskandalerna ställde också en annan fråga: Fungerar den offentliga sektorn verkligen om man sänker skatterna hur mycket som helst? Hur kan Moderaterna påstå att de värnar välfärden när resursbrist är en uppenbar delförklaring till vårdskandalerna?
Kanske är det istället som Socialdemokraterna säger, att det inte går att sänka skatterna utan effekter på vård, skola och omsorg?
Socialdemokraterna valde i sin motattack att fokusera på frågan om privatisering. Att lägga ut verksamhet på entreprenad är givetvis inte problemfritt.
Men det är den andra frågan som har den starka ideologiska sprängkraften.
Vi vet att antalet äldre växer och behoven i äldreomsorgen kommer att öka.
Då kommer ju de offentliga resurserna inte att räcka till om den ena skattesänkningen efter den andra genomförs.
Vi kan betala mera själva och köpa oss bättre service ovanpå den offentliga omsorgen, hävdar en allt mer högljudd lobbygrupp.
Men det är ingen lösning på problemet med framtidens äldreomsorg. Några kan på det sättet få det bättre, men på bekostnad av en lägre standard för det stora flertalet.
Hur vi ska ordna det med äldreomsorgen i framtiden blir nästa stora politiska stridsfråga.
PS. Grattis Anders Borg till titeln som Europas bäste finansminister!
345 000 arbetslösa svenskar kanske applåderar lite mindre entusiastiskt. DS