Detta är en krönika riktad till dig som man. Det finns saker vi män måste prata om.
Jag tror ärligt talat det är få av oss som kan säga att vi inte förstått, att vi inte sett, att vi inte själva en eller annan gång varit en del av strukturen. En del av vårt samhälle som det är och har varit.
Samtidigt är jag den första att erkänna att jag inte förstått den brutala omfattningen. Visst, det är en sluttande skala, men upprop efter upprop sätter ljuset på det systematiska, det grova, det sexistiska, och rena övergrepp som är direkt straffbart.
Det ärverkligen inte så att vi alla män är svin. Men ska vi inte falla ner där i svingropen fram-över så har vi ett ansvar. Ett ansvar att själva som individer och som kollektiv bidra till att det verkligen kommer finnas ett före och ett efter #MeToo. Det är vi skyldiga oss själva och våra kommande bröder.
Initiativet #MeToo och alla som följer efter öppnar ögon och sätter ljuset på samhällets strukturer där vi män passerar gränser och tar oss friheter över en annan människa. Hashtag efter hashtag visar så tydligt och tragiskt att ingen arena går fri, #deadline i journalistkåren, #vardeljus inom kyrkan, #nödvärn inom polisen, #medvillkenrätt inom juristvärlden, #tystiklassen inom skolan eller min egen vardag #imaktenskorridorer är bara några av initiativen som kommit på kort tid. Initiativ som snart finns inom alla branscher och samlar över 70.000 svenska kvinnor.
Det gör att vi alla har en kollega, en vän, en släkting, fru eller dotter som blivit utsatt. Samtidigt som många av oss förvånat tittar oss omkring bland vänner och bekanta och bara ser det vi tänker på som hyggliga män. Det är ju här lite av problemet ligger. Att vi inte ser strukturerna vi själva är en del av, diskuterar mansnormen och allt för sällan säger ifrån när någon gör något som inte är okej.
Just här och nu har vi alla män ett val. Antingen fortsätter vi som om inget hänt, ifrågasätter om det verkligen är så farligt, raljerar om överdrifter eller tar ståplats i hö-hö-träsket. Eller så blir vi en del av den förändring vi vill se och som behövs.
Det handlar om kunskap, om självinsikt och förändrat beteende. Det handlar om mig och dig, våra fäder och våra söner. Det finns ärligt talat ingen tid att vänta. Förändringen borde redan varit här.