Svensk integrationspolitik har lett till allt större utanförskap och bidragsberoende. Att tvinga invandrare att flytta till orter med bostäder, men utan jobb har missgynnat integrationen. Jobb och social trygghet har blivit en bristvara i bostadsområden som domineras av invandrare.
Antalet anmälningar om etnisk diskriminering i arbetslivet har dessutom ökat. Mycket återstår att göra för att människor med invandrarbakgrund ska få en rättvis bemötande när de söker sig ut i arbetslivet.
Kommer du från ett afrikansk land är chansen bara drygt 30 procent att du ska få ett arbete som motsvarar din utbildning. Om du däremot invandrat från ett nordiskt grannland har du i princip lika stor chans som en ”äkta” svensk. Samma rangordning gäller boendet. Är du färgad får du svårt, ju vitare och blåögd desto större möjligheter.
Förvärvsfrekvensen för utrikesfödda bosatta i Sverige är 57 procent mot nära 82 procent för oss med svensk bakgrund. I vissa invandrartäta områden är arbetslösheten nere i 40 procent eller mer.
Jobben uteblir dels på grund av fördomsfulla arbetsgivare, dels på en osäkerhet om kompetens, språkkunskaper och kunnande. Skrapar man på ytan finns en latent vardagsdiskriminering . När arbetslösheten samtidigt fortsatt är hög blir de alltid de som står längst ner på samhällsstegen som drabbas hårdast.
Den låga sysselsättningen hos vissa invandrargrupper finns säkert också bakom den ökande bostadssegregationen. Särskilt i storstädernas miljonprogramsområden. All statistik visar att boendesegregationen har ökat under de senaste decennierna. Helt klart är också att det finns ett samband mellan segregation i boendet och att vara arbetslös.
Den ekonomiska och sociala utsattheten blir större. Problemet är inte att invandrare med samma kultur eller religion slår sig ner på samma plats utan det sociala och ekonomiska utanförskapet.
Den dystra verkligheten är i stället att integrationen av våra nya svenskar inte fungerar , och utan ett riktigt jobb ställs man vid sidan om samhället. För många upplevs utanförskapet som psykiskt påfrestande. Därför är också socialbidragsberoende mycket högre hos invandrargruppen generellt än för svenskfödda.
Tre av fyra invandrare som är arbetslösa säger sig vara helt övertygade om att de inte får ett jobb beroende på hårfärg, hudfärg och sitt namn. Ungdomar som är födda i Sverige, men av utländska föräldrar, löper större risk att bli arbetslösa än sina jämnåriga svenska kamrater. Även om det har likvärdig eller bättre utbildning och inte har något problem med sin svenska.
En kraftsamling måste till. Annars fortsätter vi vägen mot ett tudelat samhälle och nya klassklyftor, där social och mänsklig misär kan utvecklas till en tickande samhällsbomb. Vi ser redan tendenser på detta medan främlingsfientliga Sverigedemokraterna växer sig alt starkare.
Det är hög tid för politiken att vakna. Annars fortsätter frustrationen att öka liksom unga människors vilsenhet. Integration är nyckelordet när de inrikes födda snart inte räcker till. Se bara på vården. Utan invandring är risken att Sverige stannar.