Den populära serien ”The Crown” skildrar Drottning Elizabeths liv och Storbritanniens utveckling under hennes regentperiod.
Seriens andra säsong inleds med att beskriva hur landet, på 1950-talet, stod inför en konstitutionell kris på grund av kronans ovilja att reformera sig. Synen på kungafamiljens upphöjda, rent av gudomliga, position i samhället ifrågasattes och kraven på modernisering växte sig allt starkare.
Missnöjet fick till slut Drottning Elisabeth att anamma vissa moderniteter som att låta TV sända de årliga jultalen, avskaffa debutantbalerna och för första gången bjuda in ”vanligt folk” till Buckingham Palace.
Att visa exempel på hur världen blir en allt bättre plats har varit en stark trend de senaste 15-20 åren. Bilden av svält, krig och katastrof skulle ersättas med en mer kunskapsbaserad bild av verkligen med minskad barnadödlighet, ökad livslängd och minskad fattigdom.
Inte minst Hans Rosling gjorde fantastiska insatser för att nyansera bilden av utvecklingen i världen som så ofta målats just svart.
För ett par år sedan vände trenden tillbaka igen. Vi målar med den svarta penseln igen. Delvis med rätta. Antalet krig och konflikter ökar vilket drivit rekordmånga människor på flykt.
Nationalism och extremism är på frammarsch. Över hela världen växer hoten mot demokratin – ofta i form av högerpopulistiska auktoritära ledare – och civilsamhällets möjligheter att verka begränsas. För att inte tala om klimatförändringarna som hotar vår existens i grunden. Men samtidigt har världen aldrig varit rikare. Eller haft större möjligheter att göra någonting åt orättvisor och växande ojämlikhet.
En röd tråd i Kjell Östbergs skildring av Olof Palmes liv är S-ledarens sällsynta förmåga att läsa tiden och samspela med den. Men Palme hade också förmågan att skapa hopp och framtidstro. Att gå i takt med tiden innebär inte att ge olyckskorparna rätt.
”Går man med nosen mot marken, utan perspektiv bakåt och utan att rikta blicken mot en framtid som sträcker sig längre än nästa kvartal, så kan man aldrig omdana samhället, och då står man ständigt lika oförberedd inför de problem som framtiden bjuder”, som Palme själv uttryckte det.
Talar man om systemkollaps ger det intryck av förlorad kontroll, flyktingkris skapar en reflexmässig vilja att skydda sig mot den stundande katastrofen. Om militär kan användas i kampen mot brottsligheten är det nog ändå läge att vara orolig när man går ut om kvällen. Och ryssen är visst inte heller att lita på, bäst att rusta upp.
Samma år som Drottning Elisabeth firade tio år på tronen avled den engelske historikern och socialisten R H Tawne men hans ord är lika aktuella då som nu; ”ett samhälles friskhet bestäms av det mål som dess ansikte är vänt emot”.
Så låt oss inför stundande val vända våra ansikten mot framtidstro, utveckling och modernism. Låt inte öppenheten mot omvärlden bytas ut mot misstänksamhet, nationalism och höga murar.