Mångfald är bra
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det framgår av finansminister Anders Borgs höstbudget. Överst på säljlistan står statens aktieinnehav i banken Nordea, teleoperatören Telia Sonera och bolåneinstitutet SBAB
Regeringens besked är inte överraskande. Det är en borgerlig dogm att privat ägande alltid är bättre än statligt.
Men det finns skäl att argumentera emot denna enkelspårighet. Samhället mår rimligtvis bra av att det finns olika ägarformer och ägarintressen - en blandekonomisk mix.
Till exempel har industrimannen Carl Bennet, som borgerliga regeringen kickade från uppdraget som vice ordförande i Telia Sonera 2007, varnat för konsekvenserna om statens ägande i teleoperatören tas över av kortsiktiga riskkapitalister.
I stället för en stark och långsiktig ägare som vill utveckla Sverige som telekom-centrum riskerar verksamheten att tas över av aktieklippare och finanshajar, som är ointresserade av att göra stora och kostsamma framtidsinvesteringar.
Även det statliga ägandet av SBAB spelar roll. Företaget har bidragit till ökad konkurrens och mångfald på bolånemarknaden.
Inte heller har det svenska bankväsendet mått illa av att Nordea funnits som ett alternativ till privatägda eller rörelseägda banker.
Till exempel är det ju tydligt att Nordea inte exponerat sig för lika stora affärsrisker i Baltikum som Swedbank eller SEB.
Därför finns inga skäl att privatisera bara för privatiserandets egen skull. Det skadar inte att det finns ett visst statligt ägande vid sidan av de privata storbolagen.
De som gillar marknadsekonomi borde välkomna att det finns olika privata, statliga och kooperativa ägare med olika bevekelsegrunder för sitt ägande och engagemang.
Mångfald är bättre än enfald.