Sverige är på många sätt ett bra land för barn och ungdomar att växa upp i. Vårt land var först i världen med att förbjuda all form av barnaga, såväl i skolan som i hemmet. Vi har också ett väl utbyggd stödsystem för att hjälpa de barn som mår dåligt.
Skolsköterskor, skolkuratorer, fritidspedagoger och lärare är alla utbildade för att se och hjälpa de barn som lider av psykisk eller fysisk ohälsa.
Trots att många goda reformer för att stödja barn under uppväxtåren så återstår mycket att göra. Enligt rapporter från bland annat Rädda Barnen så är inte minst den psykiska ohälsan skrämmande hög även hos små barn.
Orsakerna till detta är många och det är viktigt att se och förstå att varje barn som lider har en unik problembild och förtjänar att mötas som en individ.
Regeringens satsning med närmare 650 miljoner kronor på skolhälsovård och elevvård, där fler skolläkare, skolsköterskor, kuratorer, psykologer, och speciallärare ska anställas är en viktig pusselbit för att hjälpa de som mår dåligt.
Många barns frihet beskärs av att de blir utsatta för våld och trakasserier, både i skolan, ute i samhället och även i det som borde få vara deras trygga plats, i det egna hemmet.
Under de senaste åren så har straffen skärpts för de vuxna som utövar våld mot barn och arbetet mot mobbning i skolan har intensifierats men det finns fortfarande mycket arbete som återstår också inom detta område.
Fortfarande är de svenska domstolarna för dåliga på att tillvarata barns intresse vid vårdnadstvister och fortfarande är det för många skolledningar som inte behandlar mobbning i skolan med samma allvar som andra brott.
En av de vanligaste orsakerna till uppslitande gräl mellan föräldrar är att man upplever sig ha en ansträngd ekonomi. Jobbskatteavdragen och flerbarnstillägget har stärkt hushållens ekonomi, men studier visar att de barn som mår allra sämst är de som växer upp i familjer där inte någon av föräldrarna har ett arbete att gå till.
Därför så är arbetet med att bekämpa arbetslösheten också en kamp för att stärka barnens självkänsla och välbefinnande.
Alla barn som har problem oavsett om de är utsatta för våld, mår psykiskt eller fysiskt dåligt eller lever i familjer med dålig ekonomi förtjänar att ses av oss vuxna.
Även om samhället aldrig kan göra allt är vi skyldiga att göra vad vi kan för att alla barn ska få en trygg uppväxt.