Tänk er en statsskuld på 80 procent av BNP och ett budgetunderskott på över tio procent.
Vad tänker ni då? Grekland? Italien? Spanien? Nej, svaret är Sverige! Men inte i dag utan 1993. Svensk ekonomi var i förfall efter tre borgerliga år av ekonomisk ansvarslöshet mitt i en bank-, finans- och fastighetskris.
Sverige hade då, som nu, en egen valuta. Vi hade en fast kronkurs men Riksbanken lät kronan flyta fritt.
Svenska riksbanken kunde också trycka pengar och då som nu har vi räntevapnet. Faller köpkraften kan vi alltid sänka räntan. I dag är reporäntan 1,5 procent, och givetvis satt så lågt för att folk ska våga låna och konsumera.
Inget av det vi gjorde då kan Grekland, Italien, Spanien och Irland göra i dag. För de har ingen egen valuta och ingen egen ränta att sätta.
Kvar blir möjligheten att driva en ansvarsfull finanspolitik om det inte var så att de alla är nära statsbankrutt. Rätt trubbigt vapen i en lågkonjunktur...
När socialdemokratin tillträdde 1994 satte regeringen svångrem på sig själv med sänkta kostnader, men också med åtgärder för att få upp efterfrågan.
Det var ett stålbad, ibland kanske alldeles för hårt, men det lyckades. Vi har i dag en statsskuld på 33 procent av BNP och överskott i statsbudgeten varje år med få undantag. Ansvarstagandet från 1995 tills i dag var en kombination av neddragningar och satsningar.
Det var precis detta som Stefan Löfven pratade om i sitt Almedalstal. Man måste både gasa och bromsa samtidigt. Problemet är att Anders Borg och Angela Merkel bara bromsar och kräver att alla andra ska göra detsamma.
Men att bromsa i uppförsbacke vet varenda en som kan cykla är fel... De krisande medelhavsländerna måste få ner sina underskott, men någon måste putta på från utsidan. Sverige och Tyskland och några till borde i stället gasa nu i form av produktivitetshöjande investeringar.
Anders Borg vill gå till historien som en ansvarstagande finansminister. På många sätt har han varit det, men ansvaret ser annorlunda ut nu än 2006 till 2008.
Nu är det rätt att gasa. Vi har också ansvar utanför landets gränser, och då inte bara i form av nödlån via ECB, utan också via en hyfsat expansiv investeringspolitik, för egen del.
Jag var ledarskribent 1993 till 1998 här på NSD och skrev många ledare om att jag tyckte att s-regeringen budgetsanerade lite för mycket. Kanske hade jag fel då, men jag är rätt säker på att jag har rätt nu. Nu måste vissa av oss gasa oss ur krisen. Vi som har en chans att göra det.