Årsskiftet är en tidpunkt då vi - som Kungen uttryckt det - vänder blad.
Den kraftiga försäljningsökningen av gymkort kring nyår vittnar om en gränslös tro på att mirakel ska ske bara för att almanacksbladen byter årtal.
Men det avgörande är ju som bekant inte vad som sker mellan jul och trettonhelg utan mellan trettonhelgen och jul.
Vad händer då 2013? Om det vet vi inget.
Här är några saker som jag hoppas på:
1. 2012 var året då Europas beslutsfattare med alla krafter försökte bryta nacken av konjunkturen genom att tvinga fram åtstramning i många länder. Och man lyckades rätt bra med sin föresats. 2013 spås tillväxten inom EU-området stanna kring noll.
Jag hoppas att Europas ledare börjar föra en mer balanserad tillväxtorienterad politik, som sätter fart på hjulen igen.
2. Socialdemokraterna fick en lovande start med valet av Stefan Löfven som ordförande. Men hittills har partiets ekonomiska politik traskat patrull efter Anders Borg. För fortsatt framgång hoppas jag att Socialdemokraterna vågar formulera ett eget ekonomiskt alternativ som prioriterar kampen mot massarbetslösheten.
3. Anders Borg har ett oförtjänt gott rykte som duktig ekonom. Detta trots att hans ekonomiska politik vinglat fram och tillbaka som en tvååring på cykel.
Borg har bl a:
Misslyckats totalt med sin arbetslinje - löftet om färre arbetslösa bröts, i själva verket har arbetslösheten stigit.
Först höjt a-kasseavgifterna för att nu kanske sänka dem igen.
Avskaffat fastighetsskatten som en enad ekonomkår (plus OECD) menar borde varit kvar. Gjort en rekordgrov prognosmiss i budgeten - tillväxten överskattades med hela 145 (!) procent.
Sparat i ladorna istället för att satsa när konjunkturen försämrats.
Jag hoppas att journalisterna under 2013 vågar syna bluffen Borg.
4. Jag hoppas också att politikerna äntligen tar tag i några av de stora olösta frågor som väntar på beslut.
Det gäller bl a finansieringen av framtidens välfärd, genomförande av en a-kassa för alla och möjligheten till livslångt lärande för alla. Bostadsbyggandet, miljö- och infrastrukturinvesteringarna måste också ta fart.
5. I alliansens Sverige har sjuka och arbetslösa fått betala ökade inkomster för "etniskt födda svenskar mitt i livet". Ökade klyftor har dragit isär Sverige. En verklig förändring kan vi knappast hoppas på förrän till valet 2014.
6. Jag hoppas den socialdemokratiska partikongressen kommer fram till ett vettigt beslut om vinster i välfärden.
Ett beslut som i första hand utgår från de konkreta sakfrågorna: Hur ska vi få en bättre fungerande vård, skola och omsorg. Hur ska medborgarna erbjudas bästa service och högsta kvalitet?
7. Jag hoppas att samhället äntligen tar fighten med den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen.
Den röta som långsamt ätit sig in i vårt land hotar i grunden hela det demokratiska samhället.