För dem som levt i tron att den koloniala epoken var över eller att Sverige i alla fall inte var delaktigt i den borde veckans besked från den internationella åklagarmyndigheten i Stockholm fungerat som en väckarklocka: Styrelseordföranden och VD:n i Lundin Petroleum har blivit delgivna misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott.
Bakgrunden är bolagets sedan många år ifrågasatta agerande i Sudan – företaget ska ha stöttat militären ekonomiskt för att möjliggöra prospektering och produktion i en krigsdrabbad del av landet. Konsekvenserna av militärens kampanj ska bland annat varit att 12,000 människor dödades, och 160,000 drevs på flykt.
Oavsett vad förundersökningen landar i är det en god sak att visa att de internationella lagarna och reglerna inte bara gäller för aktörer i den tredje världen, utan även dem som driver och underblåser konflikter på tryggt avstånd från den.
Rena siffror kan aldrig ge oss en föreställning om mänskligt lidande, och det här är inget undantag. Det finns inte heller någonting nytt i själva situationen – i jakten på naturresurser och ekonomiska vinster har rika länder och företag länge varit redo att bortse från och till och med bidra till lokalbefolkningars lidanden.
Det somdäremot griper mig särskilt starkt i rapporteringen om just det här fallet är att det landområde som åtråddes av företaget konsekvent kallats för ”Block 5a.” Att det rör sig om ett område med en rik kultur och historia, med egna namn på alla platser, görs helt osynligt här – och sällan har väl den kolonialistiska arrogansen framstått naknare och råare än så?
Det påminner inte särskilt lite om den ursprungliga kolonialismen, där gränser mellan territorier ritades raka och efter stormakternas intressesfärer snarare än efter livet och förutsättningarna hos de människor som levde där. Och det säger oss någonting om hur grymheten i den moderna kolonialmakten fungerar.
Genom att förvandla ett område till ”Block5a” gör man det möjligt att behärska och behandla som ett stycke land vilket som helst – och det går en rak linje från att förvandla landområden till ”block” till att reducera människor till namnlösa siffror och statistik.
Bara ien sådan värld kan man ens överväga att mäta antalet förlorade människoliv mot antalet andelar på den globala oljemarknaden – och i en sådan värld, utan namn, kan tunga svenska investerare bli delägare i ett pågående folkrättsbrott.