Lärdomar av valet 2010
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Så var det.
"Storstadsbor får betala rödgrön skattenota", löd rubriken på en stort uppslagen nyhetsartikel i Dagens Nyheter 4 maj (som har en upplaga på 316 200 ex, framför allt i Stockholm).
"Rödgrönt förslag drabbar normalstora villor i Stockholm", skrev samma tidningsdrake på förstasidan 11 maj.
Det var en rapportering som skrämde skiten ur radhusfolket i Stockholm.
Man kan diskutera DN:s allt annat än opartiska nyhetsjournalistisk. Men det etablerades i alla fall en bild av att de rödgröna ville plåga livet ur småhusägare i Stockholm.
Men valförlusten handlar inte bara om fastighetsskatten. Den som följt mandatperiodens opinionsmätningar kan konstatera att det rödgröna samarbetet inte blev en hit.
S, V och MP började tappa mark i opinionsmätningarna redan under hösten 2008 när samarbetet tog form under stor turbulens .
Samtidigt skadades Mona Sahlins auktoritet som ledare, när hon tvingades plocka in Vänsterpartiet i samarbetet.
Förmodligen hade det rödgröna blocket i sin helhet och Vänsterpartiet som parti tjänat på att S och MP gått fram ensamma, som Sahlin ville från början.
Ett S-MP-alternativ hade framstått som mer attraktivt för mittenväljarna i storstäderna, som har svårt med Lars Ohlys benhårda motstånd mot privata alternativ.
I ett sådant politiskt landskap hade V kunnat agera som en fri radikal satellit som kunnat suga upp en del av de missnöjesröster som nu i stället hamnade hos SD.
"2008 är inget mellanår. Det blir ett avgörande år för hela mandatperioden", sa Socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Marita Ulvskog när jag talade med henne våren 2008.
Hon fick mer rätt än någon kunde tro då.
Det finns en gammal föreställning om att val avgörs sista veckorna före valet. Men den här gången kan valet ha avgjorts redan i november 2008.