De senaste dagarna har jag tänkt på Uruguay när jag varit ute och promenerat.
Det handlar inte om att jag längtar bort från den norrbottniska vintern till värmen i Latinamerika. Däremot har jag grunnat mycket på landets politiska och ekonomiska historia.I början på 1900-talet var Uruguay ett föregångsland. Landet fick demokrati och började bygga upp en välfärdsstat långt före Sverige.
1909 – i samband med storstrejken i Sverige – skickade till och med facket i Uruguay ekonomiskt stöd till sina fattigare kamrater i Sverige.
På 1930-talet beskrevs landet som ”Latinamerikas Schweiz” och var en förebild för hela världen.
Men det skulle vända. Under 1950- och 1960-talen följde politiska och ekonomiska kriser. Våld och oro började sprida sig i allt fler delar av landet.
1973 tog till sist en brutal militärjunta över makten. Demokratin ersattes med diktatur.
Det säger något om vikten av att sköta sina statsfinanser och av att det finns en viss ordning och reda i det demokratiska systemet.
Ekonomiskt och politiskt kaos är en grogrund för antidemokratiska krafter och tron på Starka Män.
Jag säger inte att Sverige befinner sig i det läget inför extravalet 22 mars 2015. Budgetkaos och regeringskriser hör, trots allt, inte till vardagen i svensk politik.
Men det finns en risk när det demokratiska systemet inte levererar och blir instabilt.
Titta bara på Grekland och Italien, två av dagens EU-länder. Politisk oro och svaga regeringar skadar ländernas ekonomi och gör att ytterlighetspolitikerna får ökat svängrum.
Därför hoppas jag verkligen att partierna tar sig samman både före och efter valet 22 mars.
Det värsta som kan hända är inte att Sverige får en blocköverskridande regering eller en bred budgetöverenskommelse.
Det finns scenarion som är betydligt värre.