Barack Obama lyckades än en gång mobilisera sin historiska koalition av minoriteter, invandrare, gayaktivister, studenter och andra unga, kvinnor och storstadsbor - över hela landet, även i Södern.
Faktum är att demokraterna fortsätter att göra bäst ifrån sig i områden och bland grupper som växer snabbast, medan republikanerna långsamt men stadigt retirerar till mindre urbaniserade områden och välbärgade helvita förorter.
Mitt Romneys misslyckande var delvis personligt - vem vågar köpa en begagnad Rolls-Royce av den mannen? Men det var också ett misslyckande för en politik som ställer individen mot samhället, och som försöker slå i folk att vad som är bra för de rika också är bra för dem som mist jobbet just på grund av kapitalägarnas brist på ansvar.
Valet blev också ett bakslag för de moralpredikanter som kidnappat det republikanska partiet. Några av de värsta mörkermännen föll dess bättre igenom i kongressvalet.
Obamas seger är en seger för tolerans och förnuft, och ytterst för den amerikanska demokratin. Väljarna avvisade de republikanska guvernörernas försök att hindra traditionellt demokratiska väljargrupper från att utöva sin rösträtt.
Valet kunde inte heller köpas för pengar, trots att den konservativt dominerade Högsta domstolen härom året upphävde restriktionerna för stora penninggåvor till kampanjerna, vilket framför allt gynnade den republikanske kandidaten.
Men det är också en personlig seger för Obama, vars ledarskap är starkare än vad som ibland påstås. Obama har tagit landet ur den värsta krisen sedan 1930-talet, sysselsättningen växer igen, och arbetslösheten minskar, om än långsamt.
Sjukvårdsreformen ("Obamacare") ger tiotals miljoner amerikaner ökad trygghet vid sjukdom. Obama har dessutom fört en klok och balanserad utrikespolitik som förbättrat USA:s skamfilade anseende i världen.
Nu får Obama ytterligare fyra år på sig att fullfölja sitt arbete för ett rättvisare och bättre USA. Han kan gå till verket med ett tydligt mandat, med klar majoritet både i elektorskollegiet och bland de amerikanska väljarna, men han måste fortfarande tampas med en republikansk majoritet i representanthuset.
Med bevarad (kanske rentav förstärkt) demokratisk majoritet i senaten är utgångsläget för den andra perioden dock inte sämre än förut.
Förhoppningsvis tar de republikanska kongressmännen varning av Romneys misslyckande och slutar obstruera presidentens politik.