UTRIKESKRÖNIKA
I valen till Europaparlamentet brukar de stora, etablerade partierna ha svårt att övertyga väljarna. Det gäller över hela Europa. Tvära kast är nästan mer regel än undantag.
Men frågan är om inte britterna förra helgen ändå slog något slags världsrekord i den grenen. De två traditionellt stora partierna, Tories och Labour, raderades nästan ut från den politiska kartan. Konservativa Tories fick bara 8,9 procent. Labour knappt 14 procent.
Det är som om hela botten har gått ut ett politiskt system som i princip varit detsamma sedan demokratins genombrott.
För Labourpartiet kräver detta en särskilt omsorgsfull analys. Tories kan trots allt skylla på att de sitter i regeringen. Där ryker alla proteströster. Dessutom har partiet misskött frågan om Brexit på ett sätt som får konflikter mellan barnen på svenska dagis att framstå om ett under av behärskning och mognad.
Men Labour sitter inte i regeringen.
Labour är det största oppositionspartiet. Ändå har partiledaren Corbyn inte övertygat väljarna.
När Corbyn för snart fyra år sedan valdes till partiledare hoppades hans anhängare att Labour skulle bli som Labour en gång var. Inget mer jamsande med ”mittenpolitik”. Inga fler privatiseringar. Nu handlade det om att ta avstånd från Tony Blair och hans ”tredje väg”.
Politiken var traditionell vänster. Återförstatliga järnvägen. Satsa på välfärden. Säkra jobben. Corbyn ville tala till den brittiska arbetarklassen.
Svenska supporters var eld och lågor. Äntligen! En riktig socialdemokrat!
Därefter har Corbyn haft svårt att förklara sin hållning i Brexitfrågan. Folk förstår inte vad Labour tycker om EU. Och då röstade de på andra partier.
Det traditionella band som Corbyn ville återupprätta med de arbetande klasserna finns helt enkelt inte kvar.
Det finns förstås en arbetarklass med gemensamma intressen, till exempel av rättvisa villkor på arbetsmarknaden.
Men identiteten som arbetare räcker inte för att rösta på arbetarpartiet. Istället blev nationalismen den utslagsgivande frågan.
Den läxan måste Labour – och de som hyllat Corbyn – lära sig.
Världen är mer komplex 2019 än under den brittiska gruvstrejken i början av 1980-talet. I världen 2019 måste människor övertygas gång på gång. Och ett parti som vill nå framgång måste tala till vår tids skiftande och mer rörliga identiteter.