Det är hög tid att begränsa strejkrätten” skrev Jan Björklund i en debattartikel i Göteborgs-Posten i förra veckan med anledning av Hamnarbetarförbundets strejk i Göteborgs hamn.
Att fackförbund får strejka är en grundläggande del i den svenska modellen. Lika grundläggande som att arbetsgivarna får använda lockout (utestängande av anställda från arbetsplatsen). Men det senare har Liberalerna aldrig velat begränsa.
Svenskt näringsliv och högern har drivit frågan om inskränkningar i strejkrätten i mer än 20 år. Det här är alltså inget plötsligt infall på Liberalernas partikansli, det är en del i en tydlig politisk agenda – att bryta ned den svenska modellen.
Den bild som Björklund vill sätta, att Sverige plågas av en massa strejker som hotar jobben och välfärden är inte sann.
Sverige strejkar nästan minst i Europa tack vare starka fackförbund, kollektivavtal och den i avtalen inbyggda fredsplikten.
Lönebildningen och den svenska modellen fungerar bra, strejkrätten är inte ett problem.
Hamnarbetarförbundet i Göteborg har gått ut i konflikt för att deras arbetsgivare inte tecknat kollektivavtal med dem.
APM Terminals har dessutom nekat fackliga företrädare att förhandla vid de varsel som lagts för deras medlemmar och har inte respekterat ingångna överenskommelser.
Hamnarbetarförbundet har försökt att lösa konflikten med förhandlingar men har inte nått fram. Då kvarstår rätten att ta till stridsåtgärder.
Att begränsa strejkrätten skulle vara att avväpna fackföreningarna och kraftigt förskjuta makten över arbetsmarknaden till näringslivet och arbetsgivarna. Fler konflikter skulle bli resultatet, inte färre som Björklund påstår.
Det mönstret ser man i länder med svaga fackförbund och alldeles för starka arbetsgivare, konflikterna ökar när det inte finns en maktbalans mellan parterna.
I länder världen över kämpar liberaler för fackliga fri- och rättigheter för att de som socialliberaler är emot all maktkoncentration – privat som offentlig.
I Sverige kämpar de oavkortat för arbetsgivarna och Svenskt näringsliv.
Liberalerna blev ivrigt påhejad av Moderata ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa som länkade till Björklunds artikel och glatt skrev ”Nu krossar vi LO”.
För mig visar det här tyvärr att det kommer att bli väldigt svårt att hitta bredare samarbete i riksdagen efter valet 2018, även om Alliansen spricker.