När jag sist skrev på den här platsen skrev jag om min mormors mor som drömde om att bli lärarinna och som mot alla odds fick möjlighet att utbilda sig.
För mig blir hon en symbol för de människor som TCO-förbunden genom åren har organiserat, viktiga samhällsbärande yrkesgrupper – som gjort en utbildnings- eller klassresa. Människor med höga ambitioner som har bidragit till att bygga upp vårt välstånd.
För TCO är det viktigt att flera ska få den möjligheten, inte bara enskilda individer, utan att chansen är öppen för alla.
Tyvärr finns det indikationer på att den sociala rörligheten snarare minskar än ökar. Idag har föräldrarnas utbildningsbakgrund större betydelse för elevernas skolresultat än för 25 år sedan. Det är mycket allvarligt.
Varför jag vill lyfta den här frågan än en gång, är för att den är viktig för om Sverige ska kunna klara sig som en konkurrenskraftig nation i en alltmer globaliserad värld.
Vi hör det på alltfler ställen: digitalisering och robotar kommer att ta över våra jobb. Många jobb kommer att försvinna, och nya jobb tillkomma.
Rätt hanterat innebär den här utvecklingen stora möjligheter. Dock måste vi vara förberedda och rustade för dessa förändringar.
Framförallt handlar det om att det kommer att krävas mycket bättre utbildningsmöjligheter.
Förr kunde en högskoleutbildning räcka hela yrkeslivet. Men i dag går den tekniska utvecklingen blixtsnabbt, och kunskaperna måste ständigt uppdateras.
Vi har valt att kalla det fenomen vi vill se för jobbhopping och med det menar vi att vi kommer behöva byta karriär i större utsträckning än tidigare. Färre guldklockor men fler möjligheter att växla om i yrkeslivet.
Därför är det mycket oroande att högskolans utbildningsutbud för yrkesverksamma blivit sämre, vilket TCO kunde visa i en rapport i början av sommaren.
På KTH i Stockholm har utbudet krympt radikalt; från 750 kurser för tre år sedan till dagens 90. Det är helt fel väg.
För attvända utvecklingen måste nu universitet och högskolor få ett uttryckligt omställningsuppdrag och bidra bättre till den nödvändiga livslånga kompetensutvecklingen. Det behövs fler kurser som vänder sig till yrkesverksamma, gärna magisterprogram, kortare kurser och kurser på deltid.
Sverige behöver också vidareutveckla den nätbaserade distansutbildningen. En viktig fråga kommer att bli vem som ska stå för kostnaderna när folk behöver utbilda sig under hela yrkeslivet.
Idag kanske min mormors mor hade behövt en distanskurs på nätet för att göra sin klassresa. Och det behovet delas definitivt av fler.