Det var bara drygt ett år sedan. Partiledaren talade om partiprogrammet:
"Vi är för marknadsekonomin, men emot en kapitalism med förräntningen av kapital som överordnad norm."
I dag står en annan partiledare framför oss och säger:
"För oss är det oerhört viktigt att ha en bra dialog med näringslivet...Vi vill fördjupa dialogen med företagen om vad som behöver komma på plats för att få fler i arbete."
Det kan låta som två helt oförenliga ståndpunkter. Men i stora drag har nog Håkan Juholt (första citatet) och Stefan Löfven (citat nummer två) rätt likartade uppfattningar i den här frågan.
Det handlar mer om var de lagt tyngdpunkten i socialdemokratins förhållande till kapitalet.
Det ena är motståndet mot den otyglade kapitalismen, förkroppsligad i nidbilden av den cigarrökande direktören i cylinderhatt. Det andra är bejakandet av livskraftiga företag som en betydelsefull förutsättning för inkomster och jobb.
Att Stefan Löfven, med sin fackliga bakgrund, har en mer avspänd relation till näringslivet är inte förvånande.
Han har mött direktörerna i förhandlingar, industripolitiska grupper och branschsamtal. Han vet vad de går för, känner deras styrkor och svagheter. Han behöver varken överdriva deras betydelse eller demonisera dem.
Han vet han att kapitalister och företagsledare spelar en viktig roll i det samhällsekonomiska kretsloppet. Företagande skapar förutsättningar för inkomster och jobb.
Samtidigt har Stefan Löfven visat att han inte är främmande för kritik av en ensidigt vinstmaximerande kapitalism som inte tar sitt samhällsansvar.
Löfven har sagt att Socialdemokraterna alltid varit ett företagarparti, men att man tidigare kanske varit för dåliga på att tala om det.
Jag skulle inte hålla med om den analysen fullt ut. Under lång tid beskrevs och behandlades företagande och företag av många inom arbetarrörelsen som främmande element, som "fiender".
I debatten förekommer två stereotyper, båda lika felaktiga.
Det är inte som näringslivets företrädare ibland slår sig för bröstet och påstår:
"Det är vi som skapar jobben."
Då förstår man inte betydelsen av ekonomisk politik, samhällsinsatser för utbildning, infrastruktur, forskning och utveckling.
Men precis lika fel är den bild som ibland målas upp på vänsterkanten och som säger att det är politikerna som skapar sysselsättningen.
I själva verket handlar det ju hela tiden om ett samspel mellan marknad och politik:
Politikerna måste väga av olika intressen - allmänintresset mot den enskildes intresse, näringslivsintressen mot löntagarintressen och rättvisekrav mot effektivitetskrav.
Om Stefan Löfven hittar rätt balans i blandningen kan det bli en politik som skapar fler jobb, ökar våra inkomster och bygger en starkare välfärd.
Då spelar det mindre roll hur han formulerar sig om kapitalismen och kapitalisterna