Det finns en sak som till synes oroar Fredrik Reinfeldt och alliansen mer än något annat. Splittringen på den rödgröna sidan. Är det inte splittringen är det den feministiska revolutionen. ”Det röda och rosa partiet vill omstörta samhället”, hävdade Reinfeldt nyligen.
Nu senast (DN 23/6) går allianspartiernas ledare ut och varnar för hur splittrade partierna på vänsterkanten är i fråga om rättsväsendet. Till skillnad mot de eniga allianspartierna, ska vi förstå.
Som om inte alliansen har haft sina duster. Duster som i sin tur har resulterat i att blockpolitiken har cementerats mer än någonsin. När fyra partier har haft svårt att bli överens finns det ingen kompromissmån kvar till förhandling med andra partier.
Så har Sverigedemokraterna getts utrymme att spela vågmästare inom fler och fler områden. I nio fall av tio till stöd för alliansen. Är det så man har tänkt sig att fortsätta regera?
Fredrik Reinfeldt vägrar kalla sig för feminist och oroar sig för en revolution från de allt fler som stöder tanken på lika rättigheter och villkor, oavsett kön. Det borde få Folkpartiets anhängare att vrida sig i plågor.
Hur enkelt har det varit för ett parti, som tidigare varit med i kampen för ett jämställt Sverige, att regera med Kristdemokrater och Moderater, med en helt annan utgångspunkt? När blev Folkpartiet anhängare av vårdnadsbidrag? En kompromiss inom alliansen som lär svida hos många renläriga liberaler.
Fyra partier måste jämka sig samman, så enkelt är det. De rödgröna kommer att få gå igenom samma process, precis som de har gjort i åtskilliga budgetförhandlingar tidigare.
Samtidigt som alliansen slår sig för bröstet står den inför åtta års bokslut. Då har inte bara jämställdheten fått stryka på foten, med kvinnor inom lågbetalda yrken som förlorare. Jämlikheten är en annan förlorare. Klyftorna ökar allt snabbare i Sverige.
De stolta orden om att bryta utanförskapet har resulterat i högre arbetslöshet, allt fler i fasornas Fas3 och sjuka som utförsäkras trots läkarintyg. Svaret från alliansen har alltför ofta varit att trixa med siffror i stället för att föreslå förbättringar.
I takt med att valet närmar sig visar enigheten upp brister. Partier nära riksdagsspärren måste profilera sig för att inte försvinna i mediebruset. När Reinfeldt pekar på de rödgrönas oenighet i kärnkraftsfrågan, kan de rödgröna lätt peka tillbaka. Det skiljer oceaner mellan Folkpartiets önskan om svensk uranutvinning och Centerpartiets vilja att avveckla kärnkraften.
Politik handlar om att nå resultat. Vill man ha stabila överenskommelser måste man kompromissa. En av politikens sköna konster.
Ta Reinfeldts varningar med ro. Är det någon partiledare som har vana vid förhandlingar är det förre metallbasen Stefan Löfven.