Ekonomiskt är Kina en modern framgångssaga. Hundratals miljoner kineser har lyfts ur fattigdom på bara några decennier, analfabetismen har nästan utrotats, kvinnorna har fått det bättre.
Kina är idag världens näst största ekonomi. Men de politiska framstegen har inte hållit jämna steg med de ekonomiska. Partidiktaturen består, och med den ofriheten, övervakningen, godtycket, rättslösheten och korruptionen.
På detta område har inte mycket hänt under Hu Jintaos och Wen Jiabaos tio år vid makten. Nu går båda i pension, och efterträds av sina närmaste män i hierarkin, Xi Jinping respektive Li Keqiang. Ett generationsskifte mer än ett politiskt skifte. Ledarskapet i Kina är numera kollektivt, och Xi blir den främste bland likar i Politbyråns ständiga utskott på sju medlemmar.
Ständiga utskottet är noga avvägt för att uttrycka den enighet och stabilitet som den kinesiska ledningen vill visa upp utåt.
Det utesluter inte en hård maktkamp bakom kulisserna, men ledarkollektivet sluter leden när någon försöker etablera en egen politisk plattform, som fallet Bo Xilai visar. Sedan både Bo och hans hustru burats in, är ordningen återställd och kongressen kan hållas.
Men de kinesiska ledarna vet att alla regimer lever farligt i vår föränderliga värld. De ägnar därför mycket tid och stora resurser åt att säkra sin maktställning.
Den första och viktigaste försvarslinjen är ekonomin. Med tvåsiffrig tillväxt kan man fixa det mesta, om inte allt. Men nu sjunker tillväxten, inte mycket men tillräckligt för att göra de kinesiska ledarna nervösa.
Den andra försvarslinjen är en gigantisk och hämmande säkerhetsapparat. I längden är det naturligtvis ohållbart att försöka kontrollera 1,3 miljarder medborgare och hundratals miljoner internetanvändare.
Det ska bli intressant att se hur Xi, som har en dotter på Harvard i USA, tänker tackla detta problem. Det blir också intressant att se vilka slutsatser Xi drar av sina erfarenheter av Maos kulturrevolution, när Xi tvingades ut i hårt kroppsarbete i en liten jordbrukskommun och fick bo i en grotta.
Kanske inser Xi & Co att det behövs politiska reformer för att säkra de ekonomiska framstegen, och att tiden är kommen att öppna upp systemet.
Om inte, är det möjligt att det kinesiska folket tar saken i egna händer.
Det är svårt att tro att alltmer välutbildade och välinformerade kineser kommer att acceptera att Kina år 2022 styrs som det gör idag.