Sommarsemestern är slut för de flesta av oss. Några har antagligen just återvänt från fixandet med fritidshuset – eller från en spännande semesterresa. Detta gäller dock inte för alla av oss.
En färsk LO-rapport visar att andelen arbetare som inte har gjort någon semesterresa, eller som inte har fritidshus eller husvagn har ökat – från 27 procent år 2007 till 32 procent förra året. Tjänstemannens semestervanor har samtidigt endast påverkats marginellt. Klasskillnad-erna ökar alltså. Mönstret upprepas tyvärr på område efter område.
Nästan en kvarts miljon pensionärer i Sverige lever i dag under EU:s gräns för fattigdom. Andelen äldre som har ansökt om äldreförsörjningsstöd har nästan fördubblats sedan år 2006.
På Stadsmissionens äldrecenter i Stockholm har antalet årliga besökare ökat från drygt 3 000 till över 11 000 pensionärer – på bara tre år.
När det gäller ohälsan ser vi en tydligt markerad köns- och klasstrappa. Sjuktalen är högst bland lågavlönade kvinnor.
Ja, klassamhället märks också i våra leenden. Mellan år 2011 och 2014 minskade andelen kariesfria sexåringar från 79 till 76 procent. När tandhälsan hos de flesta har förbättrats har sjuka och arbetslösa dock halkat efter. De betalar dessutom, på grund av alliansens så kallade ’arbetslinje’, fortfarande en högre andel av sin inkomst i skatt än andra.
Internationell statistik visar att ojämlikheten har ökat särskilt snabbt i Sverige. I början av 1980-talet hade vi den mest jämlika inkomstfördelningen i OECD.
I dag har våra nordiska grannländer, liksom flera centraleuropeiska länder, mer jämlikt fördelade inkomster än Sverige.
Enligt OECD hade den svenska ekonomin kunnat växa med ytterligare sju procent mellan åren 1990 och 2010, om jämlikheten varit större.
Ökad jämlikhet ”är helt avgörande för att främja en stark och hållbar tillväxt och måste stå i centrum för den politiska debatten”. Detta säger i dag Angel Gurría, generalsekreterare för OECD.
Det står alltså helt klart att kampen mot klasskillnaderna inte får ta semester, åtminstone inte om vårt land ska vara ett föredöme när det gäller tillväxt och konkurrenskraft. Då krävs i stället rejäla satsningar på arbetsmiljö, välfärd och utbildning.
Fler måste få möjlighet att arbeta plus det sociala skyddsnätet samt ekonomin för pensionärer, sjuka och arbetslösa stärkas. Vi behöver mer målmedvetet investera i ökad jämlikhet!