Första gången jag uppmärksammade Håkan Juholt var på partikongressen 1993.
Som ungt ombud gick han upp i den ekonomisk-politiska debatten och kritiserade socialdemokraternas krisuppgörelser med regeringen. Han efterlyste en mer efterfrågestimulerande keynesiansk politik från partistyrelsen.
Det är sällan ombud vinner sådana debatter på en partikongress. Men till allmän förvåning gjorde Juholt det och fick sedan upprymd berätta om sin seger för journalisterna.
Någon större betydelse för den förda politiken fick dock inte kongressbeslutet.
Strax därefter blev Göran Persson ekonomiskpolitisk talesman och budgetsparande blev huvudspåret i Socialdemokraternas politik.
Inom kort ska Håkan Juholt åter försöka vinna en kongressmajoritet för sina idéer, den här gången som partiledarkandidat.
Frågan är hur han ser på den ekonomiska politiken idag.
Har han kvar en grundläggande keynesiansk inställning? Och vad betyder det i så fall för den framtida socialdemokratiska ekonomiska politiken?
Problemet med den politik som fördes av Mona Sahlin/Tomas Östros var ju att den på så många punkter liknade allianspolitiken.
Originalitet har i och för sig inget egenvärde. Men nog borde en Socialdemokratisk politik kunna te sig betydligt mer annorlunda än den borgerliga när det gäller t ex synen på tillväxt och den offentliga sektorns roll i ekonomin.
Många borgerliga debattörer spekulerar i om Håkan Juholt ska föra en "återställarpolitik". Men det är definitionsmässigt nästan omöjligt. Det politiska landskapet är ju helt förändrat.
Politik kan aldrig utformas med blicken i backspegeln. Dagens politiker måste erbjuda svar på de frågor som berör dagens befolkning.
Runt om i Europa pågår en debatt inom Socialdemokratin om vilken politik som ska föras för att komma ur det opinionsmässiga underläge som många av partierna hamnat i.
Håkan Juholt kan hämta inspiration till den svenska debatten från flera håll. Från den tyske ledaren Sigmar Gabriel, som talat om risken med att sätta mitten och vänstern mot varandra.
Vänster, menar han, är ett uttryck för en grundhållning och en människo- och samhällssyn. Det är en övertygelse om att frihet, ansvar, rättvisa solidaritet hänger samman.
"Denna tanke ska vi övertyga så många som möjligt om och förankra i samhällets mitt", har Sigmar Gabriel sagt.
Den brittiske f d utrikesministern David Milliband höll nyligen ett intressant tal om, den europeiska Socialdemokratins ställning och framtid.
Han skisserade en offensiv politik där Socialdemokrater på samma gång är förnyare av såväl offentlig som privat sektor.
"När centervänsterpartier kan utkämpa valrörelser som reformerare av privat sektor i effektivitetens namn, och inte bara i rättvisans, då kan de vinna", sa Milliband.
Det är en spännande tid som ligger framför Socialdemokratin och Håkan Juholt.