Fotbolls-EM för herrar har inletts i Polen och Ukraina. I senaste VM hade jag sympatierna hos Holland, ända fram till finalen då holländarna spelade mycket rått mot Spanien. Det är svårt att hålla på ett benknäckargäng.
Men hur går det den här gången? Ja, Grekland är ju värt allt stöd man kan få och nu talar jag om moraliskt stöd, inte euro-sändningar. Men jag tror att Tyskland vinner mästerskapet. Laget har en hög lägstanivå och spelar ibland helt underbar fotboll. Om Danmark överlever gruppspelet (mot Tyskland, Holland och Portugal) är det en större sensation än när de röda och vita vann EM.
Jag kommer nog att se det mesta som sänds. Men fotboll är allra roligast när man står vid sidlinjen ute i verkligheten och äter en kokt korv med bröd, lyssnar till staketproffsen och njuter av tugget på planen. Mitt hemmalag spelar i div. V och har hittills vunnit alla matcher. Nu drömmer en del om det ljuva livet i fyran.
Men som sagt: Tyskland får mitt tips då det gäller EM.
Det har varit en kall vår. I Stockholm var det en dag i början av juni kallare än på julafton. Ur led är tiden.
Jag ägnade några av de kalla och blöta dagarna åt att läsa del 4 av Karl Ove Knausgårds Min kamp. Verket kommer om några år att omfatta hela sex band. Som 18-åring vikarierade Kanusgård som grundskolelärare i Nordnorge. Platsen är anonymiserad med den pigga tidningen Nordlys i Tromsö har klurat ut att det handlar om Fjordgård på den stora ön Senja.
Men man måste komma ihåg att det rör sig om ett litterärt verk där författaren har alla möjligheter att lägga till och dra ifrån. Även om en stor del av skildringen säkert har kopplingar till Knausgårds tid som lärare så handlar det inte om en vanlig biografi.
Jag väntar redan på del 5 och 6. Knausgårds berättelse är levande och ett intressant tidsdokument, särskilt då för dem som är intresserade av musik. Och man får utgå ifrån att böckerna kommer att filmas, även om det är en svår uppgift ty så mycket utspelas ju inne i Knausgårds skalle.
Professor Leif GW Persson fick årets Piratenpris. Gratulerar! Man fann i år en mycket välförtjänst pristagare.
Jag väntar för övrigt med spänning på Perssons program i sommar om engelska mord. Håll utkik i SVT, folks.
Partisympatiundersökningen från Statistiska Centralbyrån från maj 2012 är intressant. Jämfört med valet har de fyra regeringspartierna och Sverigedemokraterna tappat stöd medan det är plus för de rödgröna partierna.
Och som bekant har ökningen varit i särklass kraftigast för Socialdemokraterna (37,3 procent i maj. 6,6 procent mer än i valet 2010). Men i maj 2008 hade S hela 44,7 procent och då var det allmänna analysen att det skulle bli regimskifte år 2010.
Ja, vi vet hur det gick, det blev det sämsta valet i modern tid för Socialdemokraterna. Det kan svänga snabbt i politiken och i regel förmår inte de politiska teckentydarna i medierna att pricka in när förändringar är på G. Visst finns det anledning att glädjas över framgångarna för Stefan Löfven men samtidigt finns det anledning att erinra om att det kan ske snabba scenförändringar.
Sedan riksdagsvalet har Centern tappat väljare till Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna och inte haft något inflöde från andra partier. Det är kris för Lööf men hon blir inte alls hårdgranskad av medieanalytikerna på riksplanet.
Läsvärd. Författaren och journalisten Göran Rosenberg har skrivit en stark bok: "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz". De två som kom att bli Görans föräldrar satt i nazisternas koncentrationsläger och hamnade efter kriget i Södertälje.
I boken får man en nyttig påminnelse om fascisternas brott och en intressant skildring av författarens uppväxtår, då Sverige blev rikare och Södertälje modernare.
Hoppas ni får en fin helg, i denna ljuva och ljusa tid före midsommaren. Väderkartan i min del av Sverige ger ett klart besked: nu blir det fiske igen!