Ja till samarbete – nej till medlemskap

Gunnar Lassinantti var tidigare verksam vid Olof Palmes internationella center.

Gunnar Lassinantti var tidigare verksam vid Olof Palmes internationella center.

Foto: Linda Danhall

Politik2015-03-26 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

När det gäller Nato vill Sverige ha sam­arbete, men inte medlemskap.

”Det är regeringens inställning. Vi vill behålla vår handlingsfrihet, och inte delta i ömsesidiga kollektiva säkerhetsbeslut. Samarbete ska beslutas i varje särskilt fall, och det kan avse övningsverksamhet, materiel­utveckling och internationella operationer. ”

Det slog försvarsminister Peter Hultqvist ­nyligen fast vid seminariet ”Sverige, Ryssland och Ukrainakrisen” i Stockholms ABF-hus.

Hultqvist gav en mörk bild av utvecklingen i  Ryssland.

”Landet har en auktoritär regim som är beredd att använda militära medel för att uppnå politiska mål och bryta internationella lagar. Situationen i Europa har destabiliserats. Ukraina har rätt att välja sin egen väg. De baltiska länderna måste få uppleva trygghet”, menade han.

Försvarsministern konstaterade att läget i vårt närområde har förändrats genom militär ­upprustning och ökad övningsverksamhet, desinformation och mer underrättelseverksamhet.

”Vi måste därför öka vår militära förmåga och stärka incidensberedskapen. Vårt eget territoriella försvar ska återigen bli huvuduppgiften, och deltagande i internationella operationer ske därutöver”, menade försvarsministern och ­förutskickade regeringens försvarspolitiska ­proposition 24 april.

”Det nordiska försvarssamarbetet ska byggas ut, särskilt med Finland genom det försvarsavtal vi nyligen blivit överens om med finska regeringen. Europas länder måste hålla ihop. EU:s solidaritetsförklaring förpliktigar oss att ge medlemsländerna bistånd som inte exakt kan förutses och särskilt måste beslutas i varje fall. Den transatlantiska länken med amerikansk militär när­varo i Europa behövs”, fortsatte försvarsministern och avslutade:

”Vi behöver också använda diplomatin. Och trots det auktoritära styret vill den svenska politiken stödja det ryska civilsamhället och organisationer som verkar inom detta, och markerade därmed en bredare ansats i regeringens Rysslandspolitik.”

Så kallade nationella förrädare jagas i Ryssland, och organisationer omgärdas av nya frihets­inskränkande lagar och regler. Krim kommer inte att återlämnas.

Gudrun Persson, forskningsledare vid FOI, som också deltog vid seminariet, sa:

”En lag ger justitieministeriet rätt att ­bestämma vilka organisationer som ska betecknas som ’utländska agenter’ därför att de ­’bedriver politisk verksamhet’ och ’får finansiering från utlandet’. Enligt ryska politiska ­ledningens syn iscensattes Majdan av utländska underrättelse- och säkerhetstjänster och ­genomförde en statskupp i Ukraina.”

”De nationalistiska och antivästliga dragen har blivit allt tydligare sedan Putin åter blev president 2012.”, konstaterade Gudrun Persson.